Tack för berättelsen Johan! Jag tror att det är ganska vanligt att man råkar ut för den chock du beskriver. 

Det är aldrig för sent att börja lära sig studieteknik. När jag var i din ålder kunde jag ingenting om det. Nu kan jag lite.

Det där med att ha lätt för sig i skolan är verkligen dubbelsidigt. Nathalie har också alltid haft det oerhört lätt för sig i skolan. Hon är dessutom lite lat. Det betyder att hon inte skulle behöva plugga för att lyckas bra i grundskolan. Vi har ändå tvingat henne att göra det för att hon ska få in vanan. Precis som du skriver är dte inte så enkelt hela livet. Rätt som det är kommer det att krävas att hon kan studera på ett effektivt sätt. Det går, men det blir jobbigt att lägga sig till med goda vanor då.

Eftersom hon vanligtvis har gjort läxan i skolan låter vi henne göra andra saker i stället. Lärarna är samarbetsvilliga och ger henne extrauppgifter. De är ibland lite svårare, men hon behöver utmaningen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag hade ett annat problem i skolan. Jag lär mig saker väldigt lätt men jag tycker att det är väldigt svårt att motivera mig själv att lära mig saker som jag antingen tycker är för lätt eller som jag inte ser någon användning för på riktigt. Skolan kunde inte motivera mig att plugga överhuvudtaget. Hela skola borde förändras så att den passar olika individer.

Jag klarade mig också bra som systemytvecklare, även om jag inte tyckte att det var så roligt :-)

  Tom

Jag lär mig bara saker jag har nytta eller glädje av. När något är tråkigt brukar jag fråga mig om det uppfyller det kravet. Ibland gör det inte det.

Skolan har inriktning för att passa en viss inlärningsstil. Det passar ganska många hyggligt, men också rätt många inte alls. Jag är också en av dem det inte passar. Jag har svårt för "torrsim". Om jag inte får lära mig hur jag har nytta av något på riktigt kan jag inte motivera mig att lära mig det. Det kravet tycker jag dock att man kan ställa.

Vänliga hälsningar

Niklas

Att optimera betyg och att studera skolmaterial är en av mina bästa förmågor. Lite synd att man inte har mer nytta av många av de förmågorna när man nu inte betygsätts av någon. =P

Förmågan att studera skolmaterial kan du nog få glädje av på många andra ställen också. Att optimera betyg verkar lite mer tveksamt. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

Visst är det synd? =)

Jag kan väl inte direct säga att jag någonsin haft så jättehöga betyg, varken under högstadiet eller gymnasiet. Är själv inte häller så väldigt bra på studieteknik men på något sätt så tyckte jag inte det var svårare att gå från högstadiet till gymnasiet där jag pluggade natur. Det enda jag kände var att folk sa att nu när du går från högstaidet till gymnasiet blir det mycket svårare, vilket jag inte tyckte.

Vad som jag dock märkte när jag började på högskolan så behövde man studiea lite mer, å andra sidan så har jag bäst betyg från högskolan, mycket bättre än från gymnasiet, från 3-4 i matte till 5:a.

#7 - Jag känner verkligen igen snacket med att det "kommer bli mycket svårare". Tur det, kanske. =P

Intressant läsning från alla. Tack! Jag känner igen mycket…

I gymnasiet (Na) hade jag väldigt varierande betyg - från 2-5 - beroende på om jag tyckte det var roligt (och lite beroende på läraren). Som tur är började jag sedan direkt på en yrkesutbildning där allt kändes motiverande.

Det där med varierade betyg känner jag verkligen igen. Jag blir ofta väldigt duktig på det jag tycker är roligt, men har samtidigt väldigt svårt att motivera mig att göra det tråkiga.

Mitt andra år i gymanasiet upptäckte jag Lukas Moodyssons roman Vitt blod och hans diktsamling Kött. Det fick mig intresserad av svenska och att skriva. På en termin gick betyget från 2 till 5. Jag hittade flera författare som jag tyckte mycket om och jag och några vänner startade en musiktidning - eller fanzine - som blev rätt lyckad och varje nummer såldes i mellan 500 och 1000 ex, vilket kändes rätt lyxigt för att gå i gymnasiet och layouta den med Amigan och "trycka" den hemma i garaget med kopieringsapparat och häfta alla tidningarna för hand.

Allt är möjligt när motivationen finns. Tyvärr tyckte jag skolan var dålig på att motivera.

Vilket får mig att tänka på en gammal Kalle&Hobbe-strip:

(Ungefärligt ur minnet…) Kalles pappa har ett allvarligt samtal med Kalle. -Jag förstår inte varför du har så svårt i skolan. Du har ju lärt dig massor av dinosaurier. Kalle: -Jo, men vi får inte lära oss om dinosaurier i skolan…

Vilket är en av de stora anledningarna till varför jag tycker Montessoripedagogiken är överlägsen. Den utgår från barnen, deras utveckling och deras intressen.

Grunden för Montessori är att vi vuxna ska följa och stödja barnen i deras utveckling. Barnen ska inte följa den väg de vuxna tänkt ut…

#11, Jag håller med dig om att Montessoripedagogiken är bra. Tyvärr hann Maria inte klart med sin pedagogik innan hon dog så viktiga delar saknas i pedagogiken. En annan brist är att det är så väldigt beroende på hur den enskillda läraren har tolkat Montessori och hur engagerad hon är. Ett tredje problem är att en del (jag till exempel) har svårt att anpassa sig till vanliga skolan eftersom det är en helt annan typ av korvstoppning.

Men jag vet ingen pedagogik som är bättre idag.

  Tom

Vilka viktiga delar saknas?

Hon startade sin första skola 1906 och dog 1952, 82 år gammal. Vad hann hon inte klart?

Sen tror jag sällan barnen får lika svårt som lärarna. Det är jobbigt med barn som är självständiga, har god kunskap om vad de vill och behöver, kan sysselsätta sig själva och ställer krav på läraren.

Mycket lättare med barn som växer upp som lydiga medlemmar i ett kollektiv, som har knådat lera när lärarem tyckt det var kul, eller läst en bok när läraren varit i form för det…

Montessori i ett nötskal

Maria hann till exempel inte klart med de skapande och kreativa bitarna. Det har kanske inte någon betydelse om man tycker att barn bara ska lära sig "riktiga" saker som läsa, skriva och räkna. Men jag tycker att barn fortfarande är barn och ska ha rätt att utveckla även de skapande sinnena.

En annan sak är bristen på aktiviteter där barnen lär sig att samarbeta med andra barn. Allt är baserat på individen och dennes egen utveckling. Att lära sig ta hänsyn till andra människor och interagera med dem saknas.

Men som jag skrev tidigare, det är fortfarande det bästa alternativet och jag skulle gärna vilja att min dotter fick möjlighet att gå på Montessori.

  Tom

Jag startar en ny Montessoristräng (eftersom vi fick en Pedagogik-grupp nu) och bemöter dig där…

Jag känner igen mig i #0 Johan. Jag hade lätt att lära mig allt utom språk i högstadiet. Jag pluggade väldigt lite med eftersom jag lärde mig det jag hörde. Jag minns en gång när jag hade varit sjuk en vecka och vi skulle ha biologi som första ämne på dagen. Kompisarna sa att vi skulle ha prov, det hade jag ingen aning om. Snabbt läste jag igenom vad de hade lärt sig veckan jag varit sjuk.
Biologiläraren sa att jag inte behövde göra provet men jag sa att jag chansar. Jag skrev jättebra på provet utan att ha läst en rad förutom sista veckans kapitel.

Men när jag gick teknisk på gymnasiet så blev det en chock, jag blev tvungen att plugga men det gick inte så bra i ämnen jag inte var intresserad av. Fysik matte gick bra men engelska och tyska hade jag tvåa och etta i redan efter första året. Första terminen i tvåan gick jag två gånger sen hoppade jag av för gått. Andra året så gick jag med en kille som hade ett snitt på 4,7 efter ettan. Att få en 5:a i ettan var extremt svårt och killen hade 5or i allt utom gympa.

AT, det kunde lika gärna ha varit jag som skrev ditt inlägg. Faktiskt ända ner till detaljen om just ett biologiprov i nian. Jag fick bäst resultat i hela klassen. Visserligen delat med en annan plugghästtjej men ändå =)

Gick Teknisk linje och gick om tvåan precis som du men jag hoppade inte av för gott förrän andra terminen i tvåan.

Lustigt!

  Tom

Jag hade så dåliga resultat på biologiproven i gymnasiet att min lärare sa att hon inte kunde förstå hur man kunde skriva så dåligt ens om man inte hade läst, vilket var precis vad jag inte hade. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har nog alltid legat på medel eller strax över medel (i grundskolan och på gymnasiet). Det beror på att jag brukar få med mig helheten eller den "röda tråden" av ämnet, men kan inte memorera exakta datum och annat onödigt som det ofta frågads efter på proven. Jag fick med andra ord aldrig visa att jag hade förstått ämnet, medan de som var duktiga på att memorera totalt onödiga saker lyckades bättre än mig trots att de egentligen inte förstod ämnet.

Nu pluggar jag på högskola och ligger alltid på topp eller strax under. Tentorna är utformade så att du måste visa att du har grundläggande förståelse. Har du inte det så lyckas du inte. Och det är så det ska vara tycker jag. Att komma ihåg vilken dag Hitler är född är inte lika viktigt som att förstå bakgrunden bakom andra världskriget t.ex..

#20, Jag kommer ihåg vilken dag Hitler är född.

(Men det beror nog till 99,9999% på att jag råkar vara född på samma dag som honom. Annars saknar jag nästan helt ett kronoligiskt sinne…)

  Tom

#20 - Tänk vilka resultat du skulle få om du kunde kombinera förståelsen med lite råa meningslösa fakta. Vilka betyg du skulle få! ;)

#21 Det måste jag väl erkänna att jag också gör =) Håller just nu på och läser en 600-sidors "bibel" om just Hitler, så det var ett dåligt exempel..

#22 Inte bra med toppbetyg i allt, då kanske folk tror att jag har fuskat eller charmerat läraren istället ;-)

#23 - Jaha, är det därför man håller nere betygen? =P

Tom, otroligt att det kan bli så likt :-)

Intressant sträng!

Känner igen mig i era beskrivningar ovan. Gled igenom höstadiet utan större ansträngning. Särskilt i de tekniska ämnena. Fattade man principen fanns ju inget att plugga på. Räknade bara de sista (svåraste) talen i varje kapitel i matteboken. När klarat jag dem så kunde jag ju sitta flera lektioner och prata med någon istället, fick ju femma på provet ändå.

I mitten av tvåan på teknisk började det ta emot lite och jag började sakta resa söderut i betygen. Det var aldrig någon fara, jag gick vidare två år på högskola men under den tiden gick jag från toppbetyg till någonstans i mitten.

Jag lever fortfarande på samma sätt. Jag kan inte plugga något på ett vettigt sätt. Antingen fattar jag med en gång eller så tröttnar jag och struntar i det. När jag någon gång måste förstå något viktigt är det en pina, jag får slita för att ta mig fram till den där insikten och det tar tiiiid. Lyckligtvis är det inte så ofta nu för tiden.

Jag är otroligt dålig på att organisera mig och rätt lat. Klarar inte av två saker på en gång. Många bollar i luften och ett högt tempo är inte min grej. Men får jag koncentrera mig på en sak och har gott om tid så brukar resultatet bli riktigt bra.

Ja, strängen blir bara intressantare ju fler som skriver.

Visst är det konstigt att människan inte har utvecklats på ett bättre sätt när det gäller att ta in information? Det är otroligt sällan man hör någon som säger att han inte har några som helst problem med att lära sig saker han är tvungen till även om han är ointresserad av ämnet.

Eller är det så att vi inte ska lära oss sånt här? Vi kanske bara ska lära oss att jaga och klara oss för dagen?

  Tom

Tillalex, det känner jag igen. Jag har också - fortfarande - svårt att lära mig något genom inpluggning.

En föreläsning där jag ges mycket utrymme att fråga och diskutera funkar bäst…

# 24 Ja såklart! Det trodde jag att ALLA visste

Jag var nog en studieteknisk katastrof. Oftast pluggade jag samtidigt som jag spelade gitarr till musik från stereon. Antecknade sällan eller aldrig på föreläsningar, några gånger somnade jag och fick reprimand av föreläsaren. Som Tillalex har jag väldigt svårt att organisera mig och är väl lat inom vissa områden och som resultat har städerskan på jobbet slutat städa på kontoret eftersom utrymmet är täckt av jobbmtrl. Endast när högen blir för oregerlig tar jag mig samman och sammanfattar denna i mer organiserade högar. Hemma har jag en princip, när jag inte hittar fjärrkontrollen är det dags att städa (för att hitta fjärrisen). Ett studietekniskt tips har jag dock, börja bada. Mina bästa idéer har jag fått i badet, där hålls kroppen varm och huvudet kallt. Studieteknik påminner en del om att "nu ska jag bli en ny människa" å sen är man det i 2 dagar varefter man faller tillbaka i samma spår. Att vara en studieteknisk katastrof var nog min studieteknik eftersom den låg närmast mig, d v s jag hade lättast att lära på detta sätt. Därmed inte sagt att utlärandet av studieteknik är fel, finns alltid bra grejer som kan plockas in i medvetandet beroende på person. Men arvet kommer nog alltid att ha upper hand.