Börja ettan när man är 18 år
Hej! Jag skulle behöva lite hjälp, jag har nämligen väldigt mycket ångest över mitt liv och hur det ser ut idag. Om två veckor blir jag 18 år, jag har inte gått klart ettan på gymnasiet någon utav gångerna jag har försökt. Jag har varit sjuk i flera år, och jag har även ADHD vilket gör skolan så mycket svårare för mig. Första gången jag försökte mig på gymnasiet var direkt efter 9an, och då gick jag i ungefär ett halvår, men klarade inte av pressen. Jag mådde skit och trots att jag skaffade mig vänner där så klarade jag inte av skolan. Pressen var för hög, och jag försökte lugna mig själv med att gå in på skoltoaletten och kräkas när dem andra hade lunch eller satt och jobbade (Jag har en bakgrung med bulimi/anorexi). Jag kräktes trots att jag inte åt, just för att det lugnade ner mig lite. Det var ungefär som en drog, det kändes som att jag kräktes ut allt det där jobbiga, och kunde därefter fortsätta med dagen, men det gick ju inte i längden. Det blev för mycket till slut och jag klarade inte av det. Andra gången hände precis samma sak, bara att då gick jag inte ens ett halvår. Jag känner mig så misslycakad att tanken på att ta livet av mig håller mig vaken flera nätter i veckan. Jag vill ju så gärna klara av gymnasiet, och jag vill ju ge det en chans till. En sista chans för att göra allt rätt, gå igenom alla dem där 3 åren, hur jobbiga dem än må vara. Nu är det bara det att jag är så fruktansvärt rädd, jag är rädd för att folk ska kolla på mig och tycka att jag är helt efterbliven, att folk ska vara elaka mot mig pga att jag börjar gymnasiet så sent. Jag har redan låst ute en massa "vänner", just för att jag vet hur dem skulle reagera om jag berättade sanningen. Jag pratar knappt med någon, för jag orkar inte förklara mig. Ja, jag har gjort misstag, men jag vill ju göra upp för dem nu.
Så jag frågar nu, och vill gärna ha ett så ärligt svar som möjligt, kommer folk att kolla snett på mig? Hur skulle ni reagerat om ni visste att en 18 årig tjej, som blir 19 samma år som 1an börjar, går på första året på gymnasiet? Har någon varit i samma situation som mig? eller känner ni någon som har varit det?
i gymnasiet så brukar folk vara mer mogna och inte kolla snett på personer. i alla fall inte det gymnasie som jag går på, alla är vänliga och mobbing är ingenting som jag vet om. hittar du ett gymnasium som har gått rykte om sig och elever trivs så ska det inte vara något problem med sådant.
VÅr hemsida : http://twilimarsvin.wix.com/twilights
Så tänker jag med, men det finns ju fortfarande en hel del omogna människor i den åldern. Jag kan inte säga att jag är direkt mogen, jag är ganska så barnslig utav mig, men jag är mogen i sättet när det kommer till seriösa saker, och själv skulle jag aldrig kolla snett på någon bara för att den personen är lite äldre än alla andra när den börjar gymnasiet.. Men det är ju bara jag, jag har ju hört om folk som har haft ett helvete i skolan pga att dem har varit lite annorlunda.
om du lägger ned riktigt med tid för att hitta ett gymnasium där eleverna trivs så borde det inte gå snett :)
VÅr hemsida : http://twilimarsvin.wix.com/twilights
Hoppas det! Känns rätt tråkigt att gå ut gymnasiet när jag är 21, men ska man se det på den ljusa sidan så är ju egentligen 3 år av hela ens liv inte så mycket..
Finns det någon mer här som har några åsikter angående ämnet? Vill gärna höra vad flera tycker och tänker kring det här.
Jag har jobbat på ett naturbruksgymnasium och där var det väldigt vanligt att eleverna testat gå flera olika utbildningar innan de kom till oss jag har haft elever som varit nästan 23 när de gått ut gymnasiet. Det var inget konstigt var ju många där som var runt 18-19när de började hos oss. Det enda problemet var att man ju bara har fri skollunch på många skolor tills man fyllt 20 sedan måste man betala och alla elever hade inte råd göra det. +Man kunde ju inte kontakta föräldrarna ifall det var något man skulle behövt prata med dem om ifall eleven inte gav ok till sånt en myndig elev ska ju klara sig själv är dock många i den åldern som skulle må bra av att ha föräldrastöd längre.
#5 Skollunchen är inga problem för mig, jag äter aldrig i skolan, har inte gjort det sedan jag gick i 6an. Utbildade någon slags fobi eller vad man ska kalla det mot skolmat. Jag klarar inte ens av att röra skolmaten, så nej, det tror jag inte kommer bli några problem. Äter oftast en större frukost.
Jag är 18 (94) Så jag var dock 17 när jag började. Men det går superbra även fast jag är 2 år äldre än alla andra, det märks inte så mycket. Så finns det fler som är äldre. :)
#7 åh vad skönt att höra! Jag har det rätt jobbigt med min pappa, han ska alltid trycka ner mig och jämföra mig med andra som är så mycket bättre än mig. Han har aldrig i hela mitt liv, sagt att han är stolt över mig, och nu så är han på mig mer än någonsin och berättar för mig hur dålig jag är, dock så får det mig mest att vilja bevisa honom fel. Så att när jag är klar med gymnasiet, och börjar plugga vidare, så får han se att jag minsan inte kommer leva som en städerska i framtiden. Hans ord går mig på nerverna, och jag har spenderat nog med tid att bli kränkt av honom Han verkar tro att jag är den enda personen i världen som börjar gymnasiet vid 18, och att jag är den mest misslyckade människan som finns. Så det är skönt att höra, efter alla hans ord, att jag faktiskt inte är ensam.
jo, lite samma för mig! Tänkte att det är konstigt att man är äldre och sådär. Men dom struntar i det! Bor t.o.m på internatet där alla är yngre. Går super! Och jag har dessutom social fobi, går bättre än förväntat :) Men du kan ju testa! Sen om det verkligen verkligen inte går brukar vissa skolor kunna fixa något så du fixar allt ändå! :)
Är ett år äldre än klassen jag går i bör vara. Trots det går det många i samma ålder som jag (18, går i 2:an)…vi har såna som är 21 i klassen utan att någon tycker att det är konstigt.
Ser inget konstigt i det själv, vet själv hur svårt det kan vara något som känns rätt. Hoppade också första året mycket beroendes på min ångest osv.
Det kommer nog gå bra ska du se=D
~mikkan
Jag är 92:a och går med två år yngre.. dvs 94:or.
Och jag har tyckt att det varit jättejobbigt - men ärligt talat, det är ingen som bryr sig.
Känner även en annan kille som började ettan nu med 96:orna, han själv är 93:a.
Jag hade en i min klass som var 18 när vi började ettan (jag är född 90). Det var ingen som brydde sej om åldern i vår klass. I min årskurs fanns det folk i olika åldrar från 14-15 till 20-21 års ålder. Jag tror inte att nån kommer kolla snett på dej bara för att du är 18 när du börjar ettan. Det låter väl som en cliché men gå dit och var dej själv. Dom kommer tycka om dej, shit the same hur gammal du är (:
In vestigiis lupi...
Starta ny diskussion
