Presentationsångest
Hallå där!
Är inte så värst hype på det här med iFokus om man säger så, det finns säkert massor av såna här trådar men jag vill verkligen skapa ett alldeles personligt som jag kan dra nytta av, känna att det verkligen är till MIG.
Jag lider av världens problem vad det gäller presentationsångest. De här är mina största problem:
* Krånglar till allting i onödan
* Stressar upp mig i onödan
* Tar sällan pauser
Det här är absolut ingenting som är nyttigt för mig, det vet jag redan om. När jag väl har ett prov/en inlämning att göra så skriver jag upp det på alla lappar jag kan se, så att jag alltid påminns om det. Frågar dom tillexempel en simpel fråga som (varning för värdelöst exempel) "Vad pratar svenskar för språk?"
Mitt problem där är att jag inte nöjer mig med att svara "Svenska", utan jag måste söka information om hur det svenska språket utvecklades och så. Skriver så onödiga saker kring ett ämne som egentligen skulle vara enkelt. Sen när jag gjort det grubblar jag på det om det verkligen är bra, frågar föräldrar osv. När provdagen väl är där, och jag senare får mitt betyg så blir jag väldigt ledsen nere om det inte är SUPERBRA. Detta hände mig idag nämligen. Blir jätteglad om jag får B och A tillexempel, idag fick jag ett C+ i engelskan, och jag grät för en stund sen bara för att jag kände att jag var värdelös. C är ändå inte så pjåkigt, särskilt inte om man kollar på mina kunskaper som är katastrofala. Jag förstår verkligen inte hur jag kan känna såhär, jag brukar kunna sitta fyra timmar per dag med att plugga, mina vänner frågar mig om jag verkligen har något liv, mina föräldrar ifråga sätter mig om varför jag pluggar så mycket. De ber mig koppla av och sluta plugga, men jag svarar oftast med att det är viktigt och jag inte har pluggat så mycket, - fast jag har pluggat i 3-4 timmar i streck utan pauser.
Jag lider av det här. Får ofta sammanbrott och börjar störtgråta över att jag känner att jag inte räcker till, att jag inte är tillräckligt bra. Att ständigt tävla med omgivningen och alla kompisar gör inte saken sämre. Min värld lär gå under snart. Ni kanske tycker att jag är en liten emotjej (ta det inte personligt ifall ni skulle vara emo) som bara vill ha sympatikommentarer, men jag vill ha tips och råd hur man kan gå till väga om man är som jag. Skulle uppskatta kommentarer, för jag kan inte hålla på så här. Jag mår ständigt dåligt över det här. Hjälp mig.
Ta kontakt med skolhälsovården!!!!!! Där finns folk som bara är till för att lyssna på dig.
