Jag studerar på distans nu, pågrund av samma anledning. Jag får uppgifter från ämneslärarna via internet, och åker till gymnasiet för att träffa min mentor ca 2-3 gånger i månaden för att hämta böcker, berätta hur det går med studierna, osv.

Just nu ligger jag faktiskt före i de flesta ämnen. Det går betydligt fortare att studera hemma om man är studiemotiverad (åtminstone för mig.) Matten ligger jag något efter i, och har därför "pausat" den ett tag. Sedan har jag ingen idrott heller, vilket är dumt eftersom det betyder att jag inte får något betyg i den.

Gymnasiet jag är inskrivet på har vanligtvis inte distanselever, så därför kanske just min utbildning inte är speciellt strukturerad. Men det finns ju de gymnasium som är inriktade på distans, bl.a. korrespondentgymnasiet.

Eftersom man läser precis samma kurser som man gör om man skulle ha gått i skolan, så kan du bli precis vad du vill genom att plugga på distans också. Men det innebär ett enormt ansvarstagande. Det kan hända att man kommer in i perioder då man prokastinerar en hel del, vilket förstås är dumt.

Vad jag vet är det fullt möjligt att studera alla tre gymnasieår på distans. ^^

Studerade 1år på universitetet på distans tyckte det var urtråkigt och gav mindre än vanliga studier. Var ju skönt första månaden men seedan var det väldigt ensamt och körde man fast var det inte så lätt få hjälp och det var lätt man gjorde annat som var roligare, + sitter man i ett klassrum med andra studenter ser man  även andra infallsvinklar och alternativa lösningar på problem som man kanske inte riktigt tänkt på. +Något som är viktigt idag för att man ska klara sig på arbetsmarknaden etc. är ju den sociala kompetensen + att man har många kontakter och det kan man ju missa helt ifall man bara sitter hemma.

Jag pluggar på distans via NTI-skolan och det fungerar bra för mig.