Studier iFokus

Studier

Etikett01-allmänt-om-studier
Läst 3104 ggr
Candela
2012-02-01 10:45
0

Sjukskrivning?

Jag läser en civilingenjörsutbildning som kommer ge mig den utbildning som jag verkligen vill ha. Finns inga alternativa utbildningar här i stan. Men jag känner att det blir för mycket.

Jag lider av psykisk sjukdom och är väldigt stresskänslig. Nu är jag inne på 3:e året, och studierna knäcker mig totalt. Det känns som om jag håller på att tappa kontrollen helt.

Omtentor hopar sig, min kropp vill ge efter. Är så trött att jag skulle kunna somna direkt efter att jag kommer hem efter en skoldag. Är spänd och har ont i kroppen. Har börjat få dåligt minne - blandar ihop dagarna och veckorna på schemat, glömmer bort vad som bestämts vid gruppmöten, förstår ingenting av de lite mer krävande kurserna. Kan inte få in det i huvudet liksom.

Skulle vilja bli sjukskriven, men egentligen inte. Vill bara slippa detta helvete, men vill ändå avsluta utbildningen! Önskar man kunde få bli sjukskriven på 50%, men den förmånen har ju inte studenter. 100% eller inget *jävla CSN*.

Jag är liksom arbetsför, jag behöver inte 100% sjukskrivning. Om arbetsbördan bara minskade delvis skulle jag klara av studierna bra.

Jag har inte råd att bara studera på halvtid. Jag har barn att försörja, utöver mig själv då. Och jag kommer såklart inte palla att jobba halvtid och plugga halvtid. Det är ett dilemma jag inte kommer runt, som ger mig ångest.

Vad gör man åt det, innan man helt tappar greppet?

pavor-nocturnus
2012-02-03 11:11
0
#1

Det är sådana här situationer som är det absolut sämsta med att vara student. Jag är jätteledsen för att det kört ihop sig för dig.

Du skulle inte kunna ta kontakt med din studievägledare och se om det finns någonting man kan göra? Har du en diagnos som kan ställa till problem för dig när du läser "som vanligt" så ska (aka borde) de kunna hjälpa dig.

Skulle det funka för dig att läsa på 75%? Skulle ett kortare studieuppehåll fungera? Vad tror du att du skulle behöva för typ av stöd för att klara det här?

Jag hoppas att det ändrar sig till det bättre, tanken på att behöva ge upp sin dröm är hemsk.

*kram*

[silkesnosen]
2012-02-04 08:14
0
#2

Ta ett studieuppehåll!!!!! Det är det värt. Använd tiden till att hantera din situation, planera och finn strukrur för hur du kan göra för att studierna ska fungera bättre, satsa på att bli av med omtentor och dylikt, så att du slipper "dubbelarbeta". Tiden investeras med andra ord i dig själv! Finn ngt enkelt jobb, som är mer fysiskt än mentalt!

Försök finna ngn typ av samtalsstöd och utarbeta en plan och försök se vad högskolan kan göra, men tanke på eventuell diagnos och liknande!

Och börja be om hjälp med det du kan, av de du har omkring dig. Om du kan få avlastning på ngt sätt, så kanske du får mer energi för studier!

Candela
2012-02-05 19:56
0
#3

Min diagnos är "bara" en depressiv sjukdom. Bipolär typ 2 kallas den, vilket innebär att man växlar mellan att må som normalt och mellan att gå in i depressiva perioder. Jag har medicin som balanserar humöret ganska bra så att det inte svänger väldigt mycket upp och ner som förr. Jag har även medicin som ska göra att jag ska må bättre psykiskt rent generellt, men det tar inte bort det faktum att jag mår väldigt dåligt vid för hög arbetsbelastning.

Dock vet jag inte om denna typ av funktionshinder räknas som något man kan få hjälp av från universitets håll. Den enda hjälp jag behöver är egentligen att sänka studiehastigheten.

Jag går redan till en kurator sen en tid tillbaka, men jag vet inte om det hjälper så bra just angående denna stress. Har mailat studievägledaren för att boka en tid, och se vad man kan göra åt saken.

Jag hatar egentligen tanken på att ta ett studieuppehåll. Dels för att jag har så dåliga meriter, så det känns som att det kommer bli omöjligt att hitta ett jobb (tidigare somrar har jag inte ens lyckats få jobb på McDonalds).
Och dels för att det känns som att det kommer bli svårt att komma tillbaka igen. Hur orkar man göra alla omtentor medan man jobbar?

Vet inte om jag har råd med 75% studiemedel heller, annars vore det kanske en idé. Måste kolla upp det där.

pavor-nocturnus
2012-02-05 20:12
0
#4

Ah, ja den är inte helt lätt att ha och göra med.

Jag tycker fortfarande att du ska prata med syon, om inte annat så får du veta vad du har för alternativ och om de kan erbjuda dig någon hjälp. Du har ju liksom ingenting att förlora på det :)

Att inte få jobb på donken är visserligen nedslående, men det verkar tuffare än vad man tror, speciellt nu när de nyanställer som tokar och alla vet om det (har jättebra referenser från fyra jobb och fick inte ens komma på intervju ;) ).

Omtentor+jobb beror nog mycket på vad man har för jobb och hur mycket/vilka tider man jobbar.

Jag antar att du har tilläggsbidrag för barn, men det kanske är aktuellt med tilläggslån för tidigare arbete?

Men som sagt, hör med syon. De kan nog hjälpa mer än du tror - om inte annat så kan de tipsa.

[silkesnosen]
2012-02-05 20:31
0
#5

Testa att sudera på halv el kvartsfart….se till att ha läkarintyg o diskutera saken…finns alltid möjligheter, Extra tid för uppgifter och liknande..el studera på distans…undersök o se. Det tar emot att ta uppehåll, jag vet. Har fått göra det själv och läka och finna mig själv..och jag hanterar mina studier betydligt bättre nu…kan till och med slappa" :)) Jag har fått ta hjälp, mina problem nuförtiden är ju mest fysiska , så pröva och snirkla dig fram:))

Candela
2012-02-05 22:18
0
#6

Hur ska jag ha råd att studera på kvarts- eller halvfart?

Man får inte fylla upp resten av ekonomin med socialbidrag, och jag kommer nog inte orka att både plugga och jobba..

[silkesnosen]
2012-02-05 23:07
0
#7

Alla är ju olika….kanske kan ett rent fysiskt jobb, utan hjärna, fungera med studier på lägre procent..bara en idé…

Candela
2012-02-06 08:52
0
#8

Ja, kanske.. jag vet inte. Idag mår jag väldigt dåligt. Har egentligen schemalagt 8-19, men kommer bara orka vara där 16-17 då vi har ett obligatoriskt moment..

pavor-nocturnus
2012-02-06 09:00
0
#9

#8 Jag tycker att det är bra att du lyssnar på dig själv. Hoppas du orkar kika lite i böckerna i allafall, och kursares anteckningar är inte fy skam de heller (brukar ta bild på min kompis anteckningar med min telefon, kanske kan vara något?). Håller tummarna för dig :)

[silkesnosen]
2012-02-06 09:26
0
#10

Ibland klarar man det som gås igenom lika bra själv..tycker att det verkar orimligt med schemaläggning till 19???? Det gäller att sålla och skapa egen tid, när behov finns!

Candela
2012-02-06 09:50
0
#11

Vissa dagar är sena. Schemat är väldigt oregelbundet. Jag mår bättre nu när jag sitter här hemma. Har bara en grej att förbereda till i eftermiddag. Ska se om jag orkar gå på föreläsningen ikväll.

Det jobbigaste är att det är väldigt mycket hål i schemat, då man förväntas studera på egen hand. Jag klarar inte det.. Så fort jag får en stund "ledig" så vill jag sluta tänka på allt som ska göras..

[silkesnosen]
2012-02-06 10:08
0
#12

Alltså försök göra det minsta möjliga nu en period, så att du orkar..räcker ju att bli godkänd. Kanske finns det någon typ av stöd avseende strukur av studier, men just nu behöver du vila, göra ngt annat, gå ut en sväng…din hjärna vill vila, tillåt den det! Jag tror mkt på att se till att FÅ energi på ngt sätt..för mig är det att gå ut, få lite ljus/sol i ansiktet, pyssla med ngt jag tycker om/baka el nåt…Var inte för hård mot dig själv, utan ge dig tid!

Candela
2012-02-06 10:16
0
#13

"Alltså försök göra det minsta möjliga nu en period, så att du orkar..räcker ju att bli godkänd."

Förlåt, men det här var lite komiskt att läsa, även om situationen i sig inte är komisk.. Jag orkar inte ens i nuläget göra det som krävs för att komma upp i godkänt i alla kurser.

Det är just det denna stress handlar om. Det handlar inte om någon slags panik över att "bara" få godkänt, det handlar om panik över att överhuvudtaget klara av studierna..

[silkesnosen]
2012-02-06 13:09
0
#14

Inte menat roligt…vet ju inte om du är extremt ambitiös… Jag kan inte göra mer än att hoppas o stötta, så får du fundera ut vad som är bäst för dig!