Ja, absolut. Det är en helt annan ungdomskultur nuförtiden. Visst rebellade en del förr med men de flesta ungdomar var mycket mer hårt hållna då och visste inte så mycket om vad de isåfall skulle rebella emot.

Sen kan man fundera på vad som räknas som "trots". Jag gjorde flera piercingar när jag var yngre men det var inte för att reta mina föräldrar utan för jag tyckte det var snyggt.

#1 Tack så mycket!

Fler som har några åsikter?

Jag vet faktiskt inte om det är så stor skillnad idag som då.

Trotsen tror jag är en del i procsessen som skall göra oss självständiga. Vi ifrågasätter våra föräldrar för att göra bilden av våra egna åsikter tydligare, för att att skapa vår egen identitet. 

Förr i tiden var övergången mellan barn och vuxen kort och intensiv. Från att ha lekt med dina vänner kastades du direkt ut i arbetslivet. Du var tvungen att klara dig själv och att stå på egna ben. Min farmor ex flyttade till stockholm som 13 åring för att arbeta.  

Idag är den övergången oftast mer flytande och långdragen. Vi bor ofta hemma när vi känner att vi vill pröva våra vingar och bestämma själva. Detta leder till konflikter. Vissa föräldrar är inte anpassa sig till att vi behöver mera bestämmandeutrymme, utan motsätter sig detta. Det leder i sin tur till att tonåringen trotsar. Mer utrymme för att utvecklas=mindre trots. Förr i tiden hann nog väldigt få ungdomar hamna i den åldern där de var slitna mellan föräldrarnas regler och viljan att pröva sina egna vingar, och därför uppfattades de helt enkelt som mindre trotsiga.

Sen var det ju många som rymde hemifrån på "den gamla goda tiden" för att miljön i hemmet var så dålig.