Hej,

Kanske ett lite sent svar, men jag ser att ingen annan har svarat så jag tänkte ändå dela med mig av min uppfattning.

Jag har själv en termin kvar på lärarprogrammet och kommer bli förskollärare/lärare för tidigare åldrar. Jag tycker att det här yrket är allt annat än ensidigt! Om det är någon arbetsplats där du hela tiden möter nya människor och där ingen dag är den andra lik så är det förskola/skola. Just detta är en av anledningarna till att jag har valt detta yrke! Du har också i många fall stora möjligheter att själv påverka din arbetsdag och innehållet av den. Du har nära kontakter som du hinner utveckla under årens gång med både barn och vuxna. Kontakten med föräldrar ska inte ses som ett hinder utan som en möjlighet att lära känna barnen ännu bättre och förstå vad de behöver. Visst får man som lärare stå ut med många påtryckningar utifrån från olika håll och människor som alla tror att de vet precis hur du borde sköta ditt jobb, men det är en av yrkets många utmaningar som kan få en att utvecklas som person och bli starkare i sin yrkesroll.

Socionom vet jag inte lika mycket om, men om jag ska säga vad jag tror så är en skillnad att du som socionom inte får samma chans att utveckla relationer till människor, utan mer är med om sporadiska möten med många olika personer. En som jag vet har bytt bana från att ha varit utbildad socionom till att istället jobba inom skolan uttryckte det som att hon blev så trött på att alltid bli sedd som ett nödvändigt ont. Ingen kom till henne för att de VILLE, utan för att de var tvingade och hon var också alltför ofta den som kom med tråkiga nyheter, vilket tog bort mycket av arbetsglädjen. Som lärare kan kontakterna med omvärlden bli lite mer avslappnade och vänskapliga, åtminstone i de flesta fall.

Det här är ju bara min syn på saken. Givetvis finns det fördelar med att gå en socionomutbildning också! Det viktigaste är förstås vad du själv känner! Det ska finnas något med yrket som lockar just dig, annars är du på fel spår.

Du skriver att du vill jobba med "barn, utveckling av mig och andra personer, genusfrågor, personalfrågor och hjälpa komma folk på banan igen". Ett alternativ är att först bli lärare och därefter vidareutbilda dig till specialpedagog (något jag själv funderar på och kom att tänka på då dina intressen liknar mina egna). Då jobbar du med barn som av olika anledningar har halkat snett i skolan och har problem med skolarbetet, kompisar mm. eller bara har det svårt. Du kan även fungera som stöd och rådgivare till andra lärare på en skola eller i ett område om hur de ska hantera olika problem som uppstår med klasser/barngrupper eller enskilda elever. Ofta ingår du i ett elevvårdsteam där ni diskuterar olika lösningar på barn/elever som är i behov av särskilt stöd, hjälper till att upprätta åtgärdsprogram och handlingsplaner mm. Du får fundera vidare och se vad du tror och känner passar dig bäst!