Tankar om minnet
Korttidsminne ≈ arbetsminne ≈ medvetet minne ≈ sju ± två saker i taget
Långtidsminne ≈ undermedvetet minne ≈ "obegränsat"
Svåra saker och saker vi inte är intresserade eller beroende av, behöver vi repetera eller knyta till ett annat minne för att komma ihåg. Gör vi det kan de bli långtidslagrade i hjärnan. De sparas undermedvetet, men kan plockas fram till det medvetna minnet vid behov.
Arbetsminnet kan lagra ungefär sju saker i taget beroende på hur vi gör det. Med olika minnestekniker kan vi lagra mer. Något vi har i arbetsminnet kan flyttas till långtidsminnet. Första gången vi hör eller läser ett telefonnummer hamnar det i arbetsminnet för korttidslagring. Om vi använder det några gånger flyttas det till långtidsminnet. Ju fler gånger vi använder det, desto djupare förankrat i långtidsminnet blir det.
Jag minns bilnumret på familjens första bil (en röd hundkoja), trots att jag bara var kanske tio år när den såldes. Värdelöst vetande som i stort sett är permanent lagrat som en bild i minnet. Kanske därför att den är kopplad till så många andra saker.
Gränsen mellan korttidslagring och långtidslagring är flytande. Varje text jag skriver här sparas i en eller upp till 36 (för närvarande) olika kategorier beroende på vad den handlar om. På så sätt blir det enklare att hitta den när jag behöver den igen. Så fungerar kanske vårt minne. Kanske är det så att minnen som långtidslagras finns på flera ställen i hjärnan och att det är därför de är lättare att komma ihåg. När vi söker efter dem kan de återfinnas på många ställen, vilket gör att söktiden blir kortare.
EDK727, bilnumret på hundkojan, kanske finns lagrat både tillsammans med bilderna av bilen och tillsammans med sökordet "barndom" och ytterligare ett antal saker och därför lätt kan hämtas till medvetandet igen.
Sådant jag förknippar med andra bilder är lättare att komma ihåg än det jag har lagrat som ett minne utan relation till andra saker. Skolan byggde nog mycket på orelaterade minnen för min del.
Jag tror inte att några minnen försvinner helt ur hjärnan. De är bara svåra att söka efter eftersom de är lagrade på ställen som vi inte har "indexerat" ordentligt, för att använda databasterminologi. Att de ligger i det undermedvetna är ett skydd mot arbetsminnet och vår förmåga att hantera medvetna tankar. Om allt var medvetet hela tiden skulle vi kanske bli överbelastade av ansträngningen att hålla ordning.
Att söka i minnet är en teknik vi inte får lära oss i skolan. Det är nog få som vet hur det görs bäst. De flesta gör det omedvetet utan särskild tanke på hur. Efter att ha läst en hel del om hjärnan och minnet har jag blivit mer och mer medveten om hur jag och mitt minne fungerar. Jag börjar tro att det finns något sätt att återväcka nästan vilka minnen som helst utan att ta till hypnos eller liknande tekniker. Kanske kan det göras på ett sätt liknande det som beskrivs i The photoreading whole mind system. Tekniken där är utformad för att hämta visa typer av minnen.
Olika människor har olika lätt att återhämta minnen. En del har "fotografiskt" minne och kan hämta fram "allt" de har sett på ett ögonblick. Andra tycker att det är svårare både att lagra och återhämta minnen.
Att skriva medan jag försöker minnas fungerar bra. Det fungerar också bra när jag ska lagra minnen. Skrivandet tycks öppna vägar mellan det medvetna och det undermedvetna minnet. Det kanske är så enkelt som att det överbryggar gränsen på 7 ± 2 saker därför att vi hela tiden flyttar de sju saker som finns där till pappret och gör plats för ytterligare sju och ytterligare sju och … Det kan i så fall förklara varför jag tycker att det hjälper både för lagring och hämtning av minnen. Freenoting presenteras som ett sätt att lagra minnen i The Einstein factor. I freenoting skriver man det man kommer att tänka på om ämnet i fråga. För att hämta minnen behöver man kanske skriva ner de minnen som dyker upp.
Jag misstänker att många som skriver, exempelvis på nätet, i själva verket ägnar sig åt freenoting utan att veta om det.
Den här texten är en minnesdump. Jag började skriva för att få fram mer om mina tankar om minnet. Det är en kombination av saker jag har läst och hört på olika ställen och egna erfarenheter och tankar.
Vänliga hälsningar
Niklas
Det här med minnet har jag svårt att förstå ibland. Jag är fullkommligt hopplös på att komma ihåg saker jag ska göra, hämta, säga eller köpa. Att gå till affären och köpa 3 saker brukar gå bra men vid fyra brukar det skita sig. Jag kommer ihåg att det var fyra men kommer bara ihåg 3. Skulle jag ha skrivit en lapp så ligger den ofta kvar på byrån där jag la den medan jag tog på skorna.
Men å andra sidan så har jag ett väldig bra minne när det gäller saker som har hänt när jag varit med och fakta minns jag ofta. Saker jag är intresserad av minns jag lätt men tråkiga saker försvinner direkt.
Sudoku är kul men det går långsamt för mig för jag minns inte hur jag tänkte om siffrorna minuten innan.
Att ha bra minne för roliga eller intressanta saker och dåligt för tråkiga är vanligt och inte så konstigt. Det finns många tekniker för att minnas, fast de bygger på att man faktiskt vill minnas och är beredd att göra något för att minnas.
Vilka metoder som fungerar bäst beror bland annat på vilken "tänkstil" man har. Jag är en "visuell" tänkare, vilket betyder att jag ser, tänker och minns allt i bilder. För mig är det självklart, men för dem som inte är det kan det verka konstigt att jag exempelvis ser musik som bilder.
Eftersom jag vet att jag minns med bilder kan jag utnyttja det.
Vänliga hälsningar
Niklas
Jag är också en visuell tänkare.
#0 Intressant!
#3 Tack för att du lyfte upp den!
_____________
Jag hörde Martin Ingvar prata en gång. Det handlade bl.a. (som jag minns och uppfattade det) om just detta att hjärnan hela tiden försöker se till att inte ägna sig åt något medvetet.
Fördomar har den funktionen. Genom att använda fördomar slipper vi arbeta medvetet med det vi utsätts för.
När vi går använder vi fördomar. Förra gången jag gick på en yta som såg ut så här var den hård och jämn. Alltså förutsätter jag det nu, och håller medvetandet berett på att arbeta med något annat.
Se skillnaden när vigår på en yta vi inte kan förutse. Stenar som vi inte vet om de är fasta eller ej. Då finns inte mycket utrymme kvar i hjärnan…
(Lite utvikning från ämnet….)
Anders, Intressant utvikning.
Samma typ av minnesbearbetning används till det mesta vi gör och i en bok beskriver de det för genvägar för att slippa fundera ut hur vi ska handla i olika situationer. Den boken handlade om hur vi dagligen blir manipulerade av reklam och media.
Exempel: Om du ska köpa någonting och har två närmast identiska saker att välja mellan 'vet' du att den som kostar mest är den som har högst kvalitét. Rätt eller inte men så fungerar vi.
Tom
Och boken heter Influence och är skriven av Robert B. Cialdini. Den är mycket läsvärd.
Vänliga hälsningar
Niklas
Bra inlägg #0. Hörde för flera år sedan ett program på radio om hur hjärnan hanterar informationssökning. Personen illustrerade detta med att du (medvetet) ställer en fråga till bibliotekarien i hjärnan vilken försvinner ned i hjärnvindlingarna och rotar efter information. Detta rotande sker omedvetet och kan pågå allt från några sek till flera veckor. Rätt vad det är och helt oannonserat dyker bibliotekarien upp med svaret (om det nu finns ett svar) eller med delsvar som du kan bearbeta för att ställa en ny, förbättrad fråga. Jag har materialiserat bibliotekarien i form av Liv Tyler (dotter till Steven Tyler i Aerosmith) vilken får ta hand om förfrågningarna. Det är otroligt hur väl detta funkar. Ex: Jag har sett en film (tex Die Hard 3) med en skådespelare jag för tillfället inte kan komma på namnet på och ber Liv att ta reda på detta. Med frågan skickar jag utseendet på personen, Bruce Willis, guldtackor och annat som jag kommer ihåg från filmen. Sen gör jag nåt helt annat. Och, bing, rätt vad det är dyker svaret upp utan att jag medvetet har funderat ett skvatt på detta sen frågan ställdes. Jag litar stenhårt på Liv eftersom hon än så länge gjort ett utmärkt jobb. Kan även ställa en svårare fråga där svaret består av en lösning/dellösning av ett komplicerat problem. Fast här är sannolikheten stor att Liv kommer tillbaka med dellösningar som måste bearbetas medvetet så att jag kan ställa samma fråga men med förbättrade indata.
#8 När man läser berättelser om hur de stora uppfinningarna kommit till är det ofta ungefär så.
Det har grubblats och grubblats. Så har man givit upp, tagit en promenad, och….SÅ - PANG - kommer en lättklädd Liv tillbaka med en suverän uppfinning!
;-)
Exactly, märkligt att det inte finns fler stora uppfinningar med förutsättningar som dessa.
#7, Kul! Jag har aldrig hört den varianten förut. Nu ska jag också hitta på en trevlig biblotekarie i mitt huvud.
hmm, få se nu…Meatloaf, neeeej hjälp! ;-)
Tom
#7
Hehe, jag är exakt likadant funtad. Fast min Liv är Viggo Mortensen. I Aragorns skepnad. 
Saker jag "vill" minnas lägger jag på minnet. Alltså saker som jag "hajjat" till vid.
När jag var liten, fick jag teckna av en elefant efter vi var på Zoo. Jag fick med benen, kroppen, huvudet, men jag kom helt enkelt inte ihåg att den hade SNABEL! Löjligt, det vet ju alla. Fast den var ju min första elefant. Jo, jag vill bara komma dit att jag skulle bli världens sämsta ögonvittne. Samtidigt kommer jag ihåg milliontals saker som är med mitt företagande att göra, telefonnummer, adresser, hur många artiklar jag skickade blabla. Ibland undrar jag om jag är normal.
Ha en fin dag med glädje o skratt, hälsn. Maria från Glas DeCo
Jag har lätt för att komma ihåg nummer, men inte namn. Tex så vet jag alla telefonnummer, men jag vet inte vem som har dem. Märkligt fenomen. Hmm
Inte alls. Det är vilken del av hjärnan man tränar upp. Jag gick på en kvällskurs (språk) ett litet tag sen och förvånansvärt nog så har det handlat hela tiden om allmänbildning, vem är president, vad är huvudstaden mm. Jag skämdes verkligen, för min hjärna tydligen tränger bort all sådan vilande kunskap som man inte behöver till det man håller på med dagligen, alltså prioriterar. Det tillhör också att min storasyster beundrade mig hela livet eftersom jag hade så lätt att ta till mig allt nytt, medan hon var tvungen att plugga i timmar för att komma ihåg lika mycket. Så jag blev lika förvånad. Det finns alltså en maxkapacitet (när man är i min ålder) och är krokarna fulla med aktuell kunskap, då orkar de inte plocka fram vilande kunskap. Fast jag har lite gömd, för vill jag absolut komma ihåg någonting, då kryper det fram efter några timmars, ibland dagars huvudbry.
Ha en fin dag med glädje o skratt, hälsn. Maria från Glas DeCo
Starta ny diskussion
