Har han stor eller liten grupp i skolan? Hur gammal är han?

Det är jätteviktigt att han erbjuds lugn och ro och så lite yttre störningsmoment som möjligt.

han går ifrån i grundämnena, han är 14 år. Problemet är väl nog mer hemma när läxor ska göras och läsning till prov och just sådana saker

Vad har skolan gett pojken för resurser och stöd, det är faktiskt deras ansvar att se till att pojken klarar skolan och finner den meningsfull, hörlurar med musik kanske….

#2 kom överens med honom om en rutin, viktigt att det är han själv som får föreslå hur/var när läxan skall göras, jag vet ungdomar som jobbar absolut bäst när dom får sitta vid datorn, lyssna på musik, och läsa läxan samtidigt, låter helsnurrigt, men det funkar för en del, om han blir arg och vräker ur sig saker, samla hela familjen vid bordet hemma och säg med bestämdhet att man har rätt att tycka och tänka precis vad man vill, MEN man får absolut INTE säga det, prova gärna det några gånger och påminn sedan om vad ni pratat om, det har visat sig vara ett otroligt fungerande sätt, och dessutom mår ju barnen själva mycket bättre när dom slipper bli arga o ledsna

#3 skolan har hjälpt till massor, han går i från i svenska, eng,matte till en liten grupp dör han även har tillgång till speciallärare. SKulle han behöva gå ifrån på dom andra ämnena också så får han lov att göra det.

Han själv har inget intresse av att vara i skolan, mer än att han får träfa kompisarna. VI har testat med hörlurar men det fungerar inte, han klarar inte av att dels lyssna på musik eller vad det nu kan vara samtidigt som han ska skriva eller läsa (räkna), han klarar inte heller  av att hålla koncentrationen speciellt långa stunder dock har det blivit bättre med medecin. Som sagt dom största problemen har vi hemma med läxläsning och provläsning. Han har special program på datorn där han gör mycket av sina läxor men det fungerar inte full ut, dock är det detta som fungerar bäst

Min erfarenhet är att det skall vara så lite yttre störning som möjligt. Dvs ingen radio eller TV eller annat som kan distrahera dem. Här får vistänga av allt och tala om att nu är det dags. Vissa tider på dygnet är det läxor, inget annat.
Tyvärr är trotsnivån så hög att vi har som krav, att om hon skall få använda datorn - så skall läxor och andra "normala" sysslor utföras först. Det är det enda som funkar på henne här hemma. Detta gäller alltså den äldre, snart 14 år.

Den yngre förmågan snart 7 år, hon är mer vild än tam. Då hon är hos sin pappa verkar det flyta på bättre, då miljön där är lugnare. Här, där man slåss om uppmärksamheten med 4 andra barn och distraheras av miljarder saker hela tiden eftersom det alltid händer ngt här, då är det mkt svårt att få henne att fokusera på ngt vettigt alls. Hon är som två olika barn i dessa två olika miljöer (hos pappa o hos mig). Är det lugn o ro och strikta rutiner, då funkar hon allra bäst. När det blir allt för rörigt måste jag ta med henne till stallet och pyssla. Då kan hon rasa av sig och sen är hon lugnare då vi kommer hem.

Men som sagt, gällande läxor. Du får locka/muta med ex datortiden. Det enklaste sättet att få dessa barn att prestera, är om de antingen tycker det är jätteroligt själva - eller om de tycker att de vinner ngt på det. Låter konstigt, men det funkar verkligen.

Tur att du har bra skola. Vi har slagits med vår skola i 7 år snart.

Mycket få KAN ngt om dessa funktionshinder. De flesta har skumma uppfattningar om det som media försett dem med.

#0: Vilka ämnen är svårast? Är det något särskilt som gör att just de ämnena upplevs vara svåra? Vad är han bra/bäst på? Vad tycker han är roligt?

Det är viktigt att visa framsteg. Annars blir det lätt för jobbigt och motivationen försvinner.

Vänliga hälsningar

Niklas

Åsa berättade just om en elev de hade för några år sen. Han har ADHD och dyslexi och gick i högstadiet då. Han var stor och stark och de andra eleverna var rädda för honom. Efter högstadiet kom han in på gymnasiet. För några veckor sedan kom han tillbaka till skolan och hälsade på. Han var så glad för han hade just kommit in på en forskarutbildning på KTH.

Det går att lyckas bra med studier även om man har dyslexi och ADHD, man måste bara jobba mycket hårdare för det.

Vänliga hälsningar

Niklas

#7 han har problem i alla ämnena, han försöker så gott han kan men då han har problem med stavning och läsning så blir det automatiskt stora problem i alla dom andra ämnena. Han kom hem i går med ett engelska glosprov där han hade 33 rätt av 35 möjliga. Han var så stolt och lycklig så han grät när han lämnade fram provet till oss.

Det är just i dessa situationer man som förälder förstår hur mycket dessa barnen verligen försöker. Han har fått hjälp i form av medecinen concerta och det verkar fungera bra för honom, han säger själv att han känner sig lugnare och att han har lite lättare för att ta in saker.

Hans största intresse är fotbollen och där är han verligen duktig, får ofta beröm av tränarna och det är så viktigt för honom att han får känna sig behövd och duktig.

#9 Just bekräftelse är livsviktigt - nu och resten av hans liv. Det är det man lever på. Utan det ökar känslan av att man "inte duger" eller är "värdelös". Så det är kanon att han har fotbollen som kan öka hans självkänsla.

Försök hitta småsaker där han kan lyckas, så att hans självförtroende stärks. Kan inte komma på ngt just nu, men vad som helst. Då är motgångarna i skolan enklare att hantera.

Vad häftigt att han klarade provet så bra!

#10 han är en klippa i stallet måste jag säga, han är ju stark som en oxe och hjälper mig med tunga säckar och så. Här hemma får han höra väldigt ofta att han är så duktig och hjälpsamm för det är han verkligen.

Han hjälper även till med att ta in hö och halm och sätta staket och andra sådana där händiga saker.

#9: Vad roligt att höra om provet! Det borde bevisa för honom att han kan. Han får jobba hårt, men det är han säkert van vid, och det lönar.

Jag tror att en bra bok om dyslexi och ADHD skulle kunna hjälpa honom en hel del. En bok som visar många exempel på hur vanligt det är att människor med ADHD och/eller dyslexi ofta är oerhört intelligenta och duktiga och kan lyckas bra i livet.

Det gäller att han aldrig tror att hans handikapp har något med intelligens, lathet eller människovärde att göra. Han är minst lika bra som alla andra men han måste lära sig på andra sätt och det gäller att han hittar de sätt som passar honom.

Vänliga hälsningar

Niklas

Milla, en bok som jag verkligen rekommenderar är "En riktig människa" - den är väldigt bra på det viset att den verkligen förklarar hur det är att vara "en sån". Vill du inte köpa den, så kan du få låna den av mig om du vill.

#12 och 13

Oj jag blir ju alldeles rörd av er vänlighet att hjälpa. Ja jag vill jätte gärna låna den boken Cattis eller om den finns här så kan jag ju lika gärna köpa den.

#13: Fast den är ganska läskig också. Jag tror att det kan vara bra att börja med något lite lättare för En riktig människa ger inte direkt en positiv bild av vad det kan innebära. Håller du med om det?

Vänliga hälsningar

Niklas

#13: Du menade inte att han skulle läsa den va? Jag kom på det efteråt.

Vänliga hälsningar

Niklas

#15 Ja, det gör jag nog när du säger det så. Men en väldig förståelse, när man väl läser den.

Vad rekommenderar du då?

Du som är bra på att berätta om böcker, kan du inte skriva en artikel om den… Eller passar den inte in här kanske. Det här handlar ju inte direkt om det. Vad sägs om funktionshinder.ifokus? Eller ngt i den stilen.

#16 tror att hon menade att jag skulle läsa den

Jodå, jag kan skriva om den. Det finns säkert en koppling hit. Personlig utveckling kanske.

#17: Jo, det gör den absolut. Han vet nog hur det är redan. Jag tycker att den är bra för dem som inte vet det. Så vad rekommenderar jag? Hmm, jag måste fundera. Jag har mest läst engelska böcker och det kanske inte är rätt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Min lillebror fick diagnosen ADHD när han var barn, men han har det inte längre. Tycker det låter konstigt att det kan växa bort, men enligt läkare kan det alltså göra det. Vad har ni hört? Jag är inte så påläst i ämnet, men jag ska snart läsa en 10 poäng i specialpedagogik, ska bli otroligt spännande!

Det växer inte bort, däremot kan man lära sig att hantera "problemen" och lära sig hur man "ska" vara/bete sig - därmed har man inte problemen i sin vardag på samma sätt. Man fungerar ändå alltid lite annorlunda och får leva med det resten av livet. Ju tidigare man hittar problemen och kan börja jobba med dem, desto bättre. Då lär barnen sig hur man "ska" vara direkt, istället för att de efter 30 år skall skolas om, då är det nog svårt.

Enligt de läkare jag haft kontakt med, så kan det inte växa bort.

Konstigt, min bror har inte den diagnosen längre, endast Aspergers kvarstår. Kan de ha diagnostiserat honom fel från början? Verkar å andra sidan skumt, de är väl ganska försiktiga med att ge människor diagnoser? Är det vanligt att ha ADHD när man har Aspergers? Och vad är det för skillnad mellan ADD och ADHD?

Det är vanligt med drag av det andra. Om man har ADHD kan man ha drag av Asperger osv.

Och förmodligen kan de dragen dämpas om det inte är "huvuddiagnosen".

Nathalie har Asperger med drag av ADHD. De dragen ser man ibland och ibland inte, de kommer och går liksom. Men Asperger problematiken finns där till 100% - alltid.

#20 Simons läkare har inte heller sagt något om att det kan växa bort, men att han lär sig hantera det på en helt annan nivå som äldre.

#24 Efter ett tag (olika lång tid) lär man sig att "spela" normal per automatik - då är det svårt för omgivningen att märka handikappet.

#25 det har vi redan märkt måste jag säga

#22: Skillnaden mellan ADHD och ADD kan man förstå om man "deschiffrerar" förkortningarna. ADHD står för attention deficit hyperactivity disorder. Ungefär "uppmärksamhetsbrist och hyperaktivitetsstörning". ADD betyder attention deficit disorder. Där saknas alltså hyperaktiviteten.

ADHD: Hyperaktivitet och uppmärksamhetssvårigheter
ADD: Uppmärksamhetssvårigheter

Vänliga hälsningar

Niklas

#27 Tack för svaret Niklas! Det är en djungel bland bokstävskombinationer och diagnoser. Ska läsa en del litteratur som berör dessa ämnen i min nästa kurs, ska bli spännande!

Milla- Åh, jag blev rörd till tårar när jag läste om hur fint han klarade sitt glosprov !

Jag jobbade inom förskolan på en liten specialavdelning med 5 pojkar varav den ene gossen hade grav språkstörning, ADHD och Autism. Varje litet framsteg var en oerhörd känsla för han blev ju så glad !Jag kan verkligen förstå din sons lycka för dom får ju som redan sagt tidigare kämpa så mycket hårdare än andra !

Nu går han på en skola i en grupp om åtta barn med olika grader av autism och det går jätte bra för honom :o)

Mvh CBA

#29 tack, ja man blir så glad för honom. Tyvärr har han fått öka upp sin medecinering.

#30 Medicinerna är på både gott och ont men jag tycker att det är tur att dom finns så dessa barn iaf får en ärlig chans :o)

Mvh CBA

#31 absolut man märker en stor skillnad och även sonen säger sig märka skillnaden. Han brukar säga " jag blir inte så arg längre och jag känner mig lugnare"

#32 Man kan ju bara tänka sig vilken frustration av att känna att det bara inte fungerar som man vill…vem skulle inte bli arg då

Det måste vara en fantastisk känsla för honom att märka och förstå skillnaden. Pojken jag jobbade med var bara mellan 5-7 år och förstog inte den skillnaden mellan att ta medicinen och att inte ta den, medans vi märkte om medicineringen missades med så lite som 30 minuter. Han fungerade knappt alls utan den, tyvärr så hade den bieffekter bla i form av att han inte hade någon aptit och med en viss grad av autism på det så krävdes det inte mycket i matfronten för att en måltid helt skulle uteslutas (det kan vara en sådan liten detalj som att potatisen hade pytte lite spår kvar av skalet eller att köttbullarna låg fel på tallriken).

Känner din son av samma…att aptiten är påverkad ?

Mvh CBA

Hej!!

Intressant tråd:) Jag är diagnotiserad ADHD, posttraumatiskstress, generell ångest, panik attacker, emotionell stabil m.m. Min kunskap inom särskilda barn är mkt stor. Kommer att föreläsa nästa år om hur det är att ha adhd och hur JAG upplever världen. Har även blivit erbjuden att komma till arbetsställen och se vad jag kan hjälpa till med, med deras barn med särskilda behov.

Om någon är intresserad av någon föreläsning eller allmän hjälp i hemmet så är man hjärtligt välkommen att höra av sig till mig:) adhd_lecture@yahoo.se

det skulle stå emotionell instabil:)

#34: Det finns en sajt om bokstavshandikapp:

http://bokstavsfolk.ifokus.se/

Välkommen dit!

Vänliga hälsningar

Niklas

Här finns det också lättillgänglig information: http://www.attentionkronoberg.se/neuro.htm