Det handlar om ett system med subtraktion och addition.
4 borde ju bara IIII (1+1+1+1) men är ist IV (1-5) som dessutom inte ens blir 4 utan -4. Logik är därmed inget det romersta talsystemet baserar sig på.

Nja, är inte riktigt med på att det samma sak. Och -4 blir det ju inte heller om det lilla talet (1) ska subraheras från det stora talet (5), alltså 5-1, inte 1-5.

Men vad jag undrar är varför man krånglar till det och skriver MCMXCIX  istället för det smidigare MIM som BORDE betyda samma sak.

I fallet IIII så är ju IV kortare och därmed lite smidigare att både läsa och skriva, så det kan jag ju förstå, men varför föredra en LÄNGRE variant framför en kortare?

Tänkte först att man kanske inte tillåter mer än ett stegs skillnad mellan talet man subtraherar och talet som man subtraherar från, men då skulle man inte heller kunna skriva IX, fast å andra sidan har man kanske inte så mycket val där.

Kan det vara så att man kanske inte vill att det ska bli för stora skillnader i utseendet mellan närliggande tal?

Fast jag funderar också på hur man skriver 999. Har inte sett det skrivas, så antingen är det ju IM eller så är det det betydligt klumpigare CMXCIX som gäller.

Jag har också sett att det romerska talsystemet inte är helt värdelöst när det gäller enklare operationer, såsom division exempelvis, där faktiskt den vanliga trappan kan användas. Kommer inte ihåg exakt hur man resonerade nu, men det var inte så svårt när man väl fått kläm på det.

Mindre tecken efter större ska adderas.

Alltså blir MI 1001. Regeln finns antagligen för att man inte ska behöva undra om det är MI + M (1001 + 1000 = 2001) eller M + IM (1000 + 999 = 1999).

Från Wikipedia:

"En regel, som tillämpades av romarna, var att ett mindre tal som sätts före ett större tal måste vara minst 1/10 av det större talet."

Det är antaligen svaret på din fråga.

Vänliga hälsningar

Niklas

Nja, MIM kan ju egentligen inte förväxlas med något, eftersom de små talen kommer sist. Således är MIM alltid 1999 medan 2001 skrivs MMI. Man ska alltså vänta tills de stora elefanterna (M) gjort sitt innan man petar in den lilla ekoxen (I) och då blir ju MIM entydigt också.

Ditt citat köper jag däremot. Gjorde romarna så, så gjorde de så och det är inget vi kan göra något åt och mycket riktigt är detta alltså svaret på min fråga. Dock hade ju inte regeln behövts med tanke på resonemanget i första stycket i denna text, men finns den ska den givetvis följas. Jag hade dock aldrig hört eller sett regeln så det kan ju hända att den inte är tillräckligt bra marknadsförd…

Tack för informationen!

#4: Intressant. Var hittade du regeln om att de stora talen ska skrivas först?

Vänliga hälsningar

Niklas

#5: Jag kanske inte var tydlig där, men det var meningen att det skulle finnas ett stort OM där. Jag är alltså inte säker på att regeln finns, men OM den finns så skulle det vara en enkel regel som gör det möjligt att skriva 1999 som MIM utan att det skulle kunna missuppfattas och då hade inte regeln om 1/10 behövts…

Men man ska kanske inte hitta på sina egna regler, för då blir det ju inte ”romerska siffror” längre, utan möjligen ”Johnny Rosenbergska siffror”…

Men ändå, av det man sett skrivet så VERKAR det i alla fall vara någon sorts oskriven regel att det störst kommer först. Man kan ju exempelvis inte skriva 1999 som IX XC CM M (9+90+900+1000), tror jag i alla fall. Det brukar mer vara 1000+900+90+9, alltså M CM XC IX (utan mellanslag, men det blev mer pedagogiskt i just detta sammanhang).

 Jag förstår.

Vänliga hälsningar

Niklas