Stress - grupparbete
Vi har precis haft en sådandär politikervecka, och alla elever blev indelade i partier och i varje parti så blev det mindre "dissuktions och skriftligt arbete"- grupper om så där två-tre personer.
I den mindre gruppen kommer jag med en halvkompis till mig, jag har alltid misstänkt att hon är dyslektiker (Mamma är det, brukar rätta det som hon skrivit när hon väl skriver- så jag känner igen felen…) och eftersom att jag känner att jag behöver satsa mer på SO än bild, så bestämmer vi tillsammans att
**Hon ska arbeta med:
**
Valaffisch
Partiets argument och idéer i sakfrågorna
- Miljö
- Skola
- Försvar
Jag tar på mig arbetet:
Ett större arbete om partiets ideologi, historia, inflytande, kända politiker inom partiet, och historin bakom partisymbolen
Vi fick två dagar på oss att göra det, varav den första försvann för att hon tyckte att vi skulle höra med politiker vid valstugor, vilket jag tyckte var en ganska bra idé. Lite av dagen försvann också till att jag skulle göra ett So-prov.
Dag två, 9.00: Hon börjar med valaffischen, jag med arbetet.
10.00: hon håller fortfarande på med affischen, jag letar lite mer information på internet
11.00: Hon är färdig med affischen, jag skriver. Då börjar jag bli sur på att hon inte tar instiativ och börjar arbeta med resten. Tar på mig en av sakfrågorna (försvar)
12.00: lunch
13.00: Hon ringer och säger att vi ska träffas utanför en affär utanför skolans område, jag säger att jag håller på att skriva.
13:30: hon kommer tillbaka, sur på mig för att jag inte bryr mig om henne. Jag börjar bli färdig till att skriva rent min text.
14:00: Jag upptäcker att hon ännu inte börjat med det skriftliga arbetet. Jag har bara lite kvar på renskrivningen.
14:00 till 14:15: Hon går ut och in från klassrummet, och när hon väl är inne så håller hon på att "chilla med kompisar"
14:15: Jag får spel, sticker ut med mina grejor och skriver i ett annat klassrum.
15:00: 20 minuter kvar tills skolan slutar och deadline. Läraren upptäcker nu att det bara är jag som arbeter, sätter min "kamrat" på att läsa ett häfte, och det lilla jag har kvar får jag skriva hälften så mycket om.
15:05: Min "kamrat" säger att vi måste snacka, jag säger att jag behöver jobba, har bara lite kvar. Hon säger att det tar max en minut
15:15: läraren kallar in oss för ett sissta snack. Min "kamrat" bvlev precis färdig med sitt ömkande att jag hade tagit för lite ansvar (!) Efter det här försvinner hon spårlöst
15:20: skolan är slut. Jag hann inte färdigt. Får en till panikattack.
Mer har hänt… liknande saker efter det här den här veckan.
(glömde:)
Jag hatar grupparbete, det slutar alltid med att jag får panik.
Hur bra brukar man lära sig från grupparbeten, finns det någon statistik på det? jag tror att de som lär sig något på det lär sig lika mycket med självständigt arbete och att de som inte lär sig lär sig bättre med eget ansvar.
Har utveckligssamtal nästa vecka. varje gång brukar min kära So-lärare ta upp att jag är aldeles för kännslig. Men när man försöker göra allt rätt, och folk skriker på en ändå, får man inte skrika tillbaka då? Får man inte dra och arbete på något annat place?
*suck*
Intressant berättelse.
Frågan är kanske vad ni ska lära er av grupparbetet också. Jag ser ett viktigt syfte, förutom att lära er det ni arbetar med.
Att lära er att arbeta i grupp.
På de flesta arbetsplatser är det helt avgörande hur bra man arbetar i grupp. Att kunna det är en mycket värdefull egenskap. Det låter dock inte som om du egentligen har några större svårigheter med det.
Fast du kan tänka lite på att du då och då kommer att hamna i grupper med personer som du inte kommer helt överens med. Det kan du behöva öva på. Hur gör man för att hantera besvärliga människor när man tvingas samarbeta med dem och är beroende av deras arbete?
Vänliga hälsningar
Niklas
#2 så länge de jobbar så överlever man väll 
Fast du har rätt… nu går hon i klassen under mig, så vanligtvis arbeter vi inte ihop, men läraren sätter nästan alltid ihop mig med samma personer, en annan ambitös och två ganska "klantiga" (missförstå mig rätt).
Whatever, tack för svaret!
Icecold ^
^
Ta upp problemet med din lärare i förebyggande syfte så att hon är medveten om att du inte vill arbeta med dem. Alternativt att läraren vet om att det är du som gör allt jobb.
Blir du ändå placerad i en grupp med personer som inte är intresserade av att ta ansvar för sin del är det upp till dig att styra upp och bestämma så att arbetet blir gjort. Se dig som en projektledare och ta över gruppen om det behövs. Du har rätt att ställa krav på dina gruppmedlemmar. Fungerar det inte kan du gå till läraren och be att du får göra arbetet i en annan grupp eller att du får en ny uppgift som du kan lösa på egen hand. Men gör det i ett tidigt skede så att det finns en chans att rätta till det.
Det finns alltid tusen olika lösningar på problemen. Det gäller bara att vara lite påhittig ;-)
Tom
Icecold Angel, jag känner väldigt väl igen mig i din berättelse!
Jag upplever ofta att jag gör min del - med råge, medan andra inte bidrar…
Det är svårt att ändra på andra - alltså får man försöka med sig själv. Det jag tror att jag skulle kunna förbättra är att vara tydligare mot andra vilka förväntningar jag har. Jag utgår oftast från att alla gör som jag - det är en strategi som sällan fungerar…
När du skriver "Jag får spel, sticker ut med mina grejor och skriver i ett annat klassrum." ler jag också igenkännande. Det låter som om ingen annan fick reda på att "du fått spel"…
Jag kanske tolkar dig helt fel - men skulle jag ha rätt så kan du (liksom jag) vinna mycket på att vara tydligare med vilka förväntningar du har på samarbetet med andra.
Jag är nog lite inne på samma spår som Tom…?
#4 & 5
Om jag vet att det är nogra som sällan gör sitt jobb som jag arbetar med, ser jag alltid till att dela upp arbetet mellan personerna i gruppen. Ibland så är det svårt att göra det, och då försöker jag att "ta första steget", att göra någonting som ingen annan börjat på.
Det kan nog stämma att jag behöver bli mer tydlig att få dom att veta att jag inte kan acceptera att de inte gör någonting. På det sättet har jag nog ganska dåligt självförtorende, att jag inte vågar säga ifrån.
// Iskall ^^
Iskall, det där med självförtroende är ett helt annat kapitel. Men jag tycker att du ska försöka göra små saker som ger dig ett bättre självförtroende.
Bestäm dig till exempel för att du ska säga ifrån en gång varje dag till någon som inte står dig nära. Så länge du är bestämd och tror på vad du säger kommer du inte att få speciellt många mothugg. Jag lovar.
Eller hitta på någonting själv som du egentligen inte vågar och gör det. Efter varje gång du har gjort någonting du inte trodde var möjligt kommer ditt självförtroende att bli mycket bättre.
Det är bara du själv som vet att du är rädd. De andra märker det bara på dig när du visar det. Om du visar att du inte är rädd så uppfattar alla andra dig som orädd. Då är du orädd i deras ögon. Tänk på det!
Tom
Starta ny diskussion
