Jag har sett hur vissa barn, oftast lite stökiga (i mina barns klasser) haft en extra person som funnits med dem. Men att flytta barn till specialklass har jag inte mött sedan jag själv gick i skolan.

De barnen fick ofta snabbt en tråkig stämpel…

Mina barn har ju (som sagt) gått Montessori. Där tycker jag man ganska naturligt kan hantera att barnen är olika och lär i olika takt. Så är ju också pedagogiken från början skapad för barn med problem…

(Att den funkar lika bra för andra barn blev mest en bonus…)

I en skola där jag har haft en del av min praktiktid har man valt att placera en del barn i specialklasser. Barnen är intergerade i skolan, men går på en egen enhet. Efter skolans slut blandas en del av dem med de andra barnen på fritids.

Som du nämner Anders får dessa barn lätt en dålig stämpel. Integrering i vanlig klass eller inte tål att diskuteras. Kan man lyckas skapa en bra miljö för alla barn i klassrummet är det den optimala lösningen anser jag. Men vad gör man då med en elev som skapar orolig stämning i klassrummet och som ständigt stör sina klasskamrater, trots extra insatser och resurs i form av en assistent?

Anders vet du om Maria Montessori talade någonting om att integrera barn med behov av särsklit stöd i "vanliga" klasser?

Nej, det vet jag inte.

Även barn med en assistent får tyvärr lätt en stämpel, men "avskiljning" tror jag ändå är sämre.

Det absolut mest positiva med att ha barn i Montessoriklass tycker jag har varit att barnen är snälla mot varandra. Man tar hand om och stöttar varandra. Jag har aldrig sett någon "lämnas utanför".

Jag tror det har att göra med dels att man arbetar åldersintegrerat, dels att man blir en stark individ med utvecklad integritet. "Vänligheten" kommer inifrån och är inte påtvingad utifrån.

#3: På dagis lät de assistenterna vara en resurs för hela gruppen så att en av de ordinarie fröknarna kunde hjälpa de barn som hade extra behov. Det var aldrig så att en assistent "skuggade" en särskild elev. På det viset behövde inte barn med behov av extra stöd få en stämpel på grund av det och dessutom kände de ordinarie fröknarna ofta barnen bättre.

Vänliga hälsningar

Niklas

#4, Det är ju egentligen mycket smartare att låta den extra resursen hjälpa alla istället för en. Varför gör man inte alltid så?

Tom

#5: Jag vet inte. Det kanske är så enkelt som att resursen är avsatt för ett visst barn och att det därför verkar naturligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

#5 Därför ibland behöver en elev/barn extra hjälp, och blir då inte hjälpt av att resursen hjälper läraren och därmed klassen.

Detta med att särskilja elever/barn är ett dilemma. Dels måste man tänka på eleven och dels på klassen. På 70 talet gick dessa i specialklass, dvs. bråkklassen enligt folkmun. I dag vill man inte men ibland måste man, studietekniken kanske inte passar alla i klassen och/eller elverna behöver lite extra hjälp. Dock kan tilläggas (med egen erfarenhet av yrket och som förälder) att det inte är lätt för någon part. Som lärare har man minst 250 mål som skall uppfyllas innan åk 9, och en elev med t.e.x. läs- och skrivsvårigheter kommer förmodligen inte att kunna uppfylla dessa i ett normalt klassrum pga. av ljudnivå, stress etc. Vad är då bäst för eleven? Att vara med kamraterna eller få gå ifrån och få extra hjälp? Personligen tror jag att det kan bli hur fel som helst eller hur bra som helst, helt beroende på vad läraren gör av situation och till en viss del föräldrarna.

Lite tankar

Hej hej!

Jag är specialpedagog. De senaste åren har trenden varit att eleverna i behov av särskilt stöd ska vara kvar i klassrummet och att specialläraren ska finnas i klassen istället för att plocka ut vissa elever, alternativt låta olika elever gå ut. Vissa studier har visat att elever som får gå till mindre grupper kan identifiera sig med ett utanförskap och bygga en självbild som innefattar att de inte är en del av de övriga. I värsta fall kan detta leda till en syn på sig själv som en som inte passar in, och som kan smitta av sig på andra delar av elevens liv, och tom leda till ett socialt oönskat beteende i form av tex kriminalitet eller isolering.

Jag är kluven till detta, då vissa elever behöver och önskar avskildhet medan andra känner sig utpekade och mindre begåvade. Så, jag anser att man bör tänka på individen i alla lägen och ta hänsyn till de känslor eleven själv känner inför extrastödet. Idag är det vanligare att olika elever ingår i olika grupper, varför det ofta inte är lika laddat att lämna klassrummet, i allafall i högre årskurser där eleverna insett att de studerar för sin egen skull, och ska välja den form av undervisning som passar dem.

Kram på er alla! Ewa

#8 Bra! Det är konstigt att det ska vara så svårt att se människor som individer…

I min högstadieskola har vi en en klass eller egentligen en grupp dit elever med till exempel koncentrationssvårigheter flyttas om de bråkar och ställer till det för resten av eleverna i klassen. Denna klass går avsides från oss andra och vi ser nästan aldrig till dem i korridorerna eller matsalen, och detta leder bland annat till att de betraktas som annorlunda, utanför och jobbiga av oss som går i de "vanliga" klasserna. Det är tråkit att det ska behöva vara så men för en del elever han man inte hittat någon annan lösning.

Ett exempel är en som tidigare gick i min klass och som flyttades till den gruppen nu till 9:an då han både i 8:an och 7:an fått hjälp av resurslärare i vår klass och i perioder fått gå med en resurs i andra klasser för att komma bort från "bråk-gänget" i vår klass, men allt utan resultat på både hans beteende och betyg. Tyvärr är det ju också så att vi i klassen nästan blev lättade av att han flyttades bort då han var ett ständigt irreterande moment på lektionen.

Något som kanske skulle kunna hjälpa är att man gör mindre klasser med mer lärare då alla elever då får mer uppmärksamhet, just nu går jag i en klass på 30 elever och det är inte alltid så kul på våra helklasslektioner med en lärare…

Det är inte bara en resursfråga. Med rätt pedagogik får alla elever uppmärksamhet. Jag tänker då på Montessori där läraren lägger mindre tid på "katederundervisning" och mer tid på att observera.