vad ÄR detta?
Hej allesamman, jag är ny här och hoppas på att få råd från er.
Jag pluggar just nu på komvux.
Och jag har ett problem: allt jag läst försvinner när jag ska skriva prov.
Jag gör alltid utmärkt ifrån mig på egna arbeten, oavsett om de är skriftliga eller muntliga.. men när jag får frågor som jag ska svara på rakt av sådär.. då är allt, bokstavligen, som bortblåst.
Jag kanske kan svara på två tre frågor, men sedan är det tomt.
De frågor jag svarat på får jag ofta vg på, TROTS att jag under skrivandets gång faktiskt varit totalt osäker på om det jag skriver är korrekt eller inte.
Vad tusan är detta för form av psykos?
För några år sedan när jag pluggade till massör satt jag i snitt 4-5 timmar och pluggade… med samma katastrofala provresultat.
Vad är det och vad kan jag göra åt det?
Det låter som stress. Du kanske kan göra någon avslappningsövning före proven. Har du provat det?
Vänliga hälsningar
Niklas
ja, jag har tom varit positivt inställd på riktigt inför ett matteprov som det sedemera gick åt skogen med.
Jag har idag fått tipset av min psykologilärare ( en mycket kompetent man och tidigare verksam psykolog) att besöka psykmottagning och be om remiss till psykoneurologisk undersökning (har jag för mig att det var).
Vilket känns vettigt för min del.
Hoppas att det löser sig då.
Vänliga hälsningar
Niklas
Hej igen Niklas, tack för ditt stöd.
Jag har ännu inte gjort något utav tidigare nämnda tester, men jag tror mig ha funnit en studietaktik som funkar rätt ok med mig. :)
Hade en skrivning i måndags, min lärare ringde mig igår och berättade efter att hon skummat igenom det, tyckte att jag låg på ett VG, och detta TROTS att jag satt mitt i en helt vanlig och stor skrivsal med andra som skrev.
(det krävdes iof ibland att jag var tvungen att bokstavligen hålla för både ögon och öron för att kunna tänka ordentligt i vissa ögonblick)
Har en skrivning ikväll, jag både bävar och ser fram emot det. :)
Lycka till.
Du är inte ensam om att ha svårt att koncentrera dig med andra runtomkring.
Vänliga hälsningar
Niklas
Jag hade en lärare i "personlig utveckling" som berättade hur han hanterade stress.
Han spelade i ett litet band som en gång fått en spelning på vattenfestivalen i Stockholm. Från spelningar med kanske max 100 lyssnare handlade det nu om många, många fler.
Det han gjorde var att meditera (slappna av och blunda) och genomföra konserten "i huvudet" många, många gånger. Han såg alla människorna, omgivningen, och han införde små saker som skulle kunna gå fel, och samtidigt fann han ut lösningar. Det kunde handla om att ha en vattenflaska ifall han blev torr i halsen, eller någon reservdel till ett instrument.
Han berättade att han var helt lugn när det blev på riktigt. Det kändes som om det här hade han gjort hur många gånger som helst, och det hade varit succé varje gång!
(Jag var och lyssnade på spelningen i Stockholm. Det gick jättebra!)
Som #6 säger så är det bra att tänka se sig själv utföra det man vill i huvuded gång på gång igen.
Har ni tänkt på det, när man ser Carolina Klüft stå och rulla med händerna, blunda, stampa och så vidare under idrottsevenemang. Hon står förmodligen och föreställer sig själv göra precis det som hon vill göra, bara sekunder innan hon faktiskt har gjort det. När man har "sett" att det är möjligt, så tror man att det är möjligt, då är det möjligt.
Kommer inte ihåg namnet på personen men det finns någonting NAMNsyndromet, där en idrottare på 50-talet eller vad det var sprang ett lopp på en viss tid som det alltid sagts aldrig kommer att gå att göra under just denna tidsbegränsningen.
Året därefter lyckades ALLA konkurrenter under samma tid.
Har man sett att det är möjligt, tror man att det är möjligt. Först då blir det möjligt för en själv.
Starta ny diskussion
