Det lär nog vara väldigt olika för olika skolor. Jag har jobbat på en internatskola och vi hade en hel del kvällsaktiviteter (vi hade personal anställd under kvällarna på internatet alla skolor har inte det) + teambuildingövningar dagtid för att alla lättare skulle lära känna varandra och kanske inte längta hem så mycket den första veckan.

Oavsett så är det ovant och kan kännas jättejobbigt första månaden eller så men stå ut ofta funkar det bättre ju längre tiden går, allt som är nytt är tufft i början. Minns när jag började gymnasiet och var tvungen pendla till annan ort, jag ville sluta de första veckorna men jag fick inte för mina föräldrar, efter 2mån hade jag glömt att jag ville sluta. Men jag lärde mig av den erfarenheten, jag har och har haft jobb som kännts tuffa när man varit nyanställd men jag vet att står jag ut blir det bättre med tiden. Så den oroliga känslan när något är nytt är något man även känner som rätt gammal men man har lärt sig hantera det lite bättre bara.

Jag bodde på internat under min gymnasietid och kan bara säga att det är ett av de bästa valen jag gjort! 

Personligen trivdes jag inte särskilt bra med min skolgång under gymnasietiden. Skolan var riktigt dålig, rektorn var värdelös och lärarna var generellt oengagerade och byttes ut var och varannan termin. Jag var dessutom en stökig elev som uteblev mycket, framförallt under mitt första år där, och skolan gjorde inget för att fånga upp mig.

Ändå minns jag gymnasietiden som några av mina bästa år. Varför? Jo, för att det var helt fantastiskt att bo ett gäng ungdomar helt själv i samma hus, utan några föräldrar. Visst fanns där vuxna som såg till oss, vi fick maten serverad och skäll om vi inte städade ordentligt, men det kändes ändå friare än att bo kvar hemma hos föräldrarna. Vi lärde oss att sköta ett hushåll, vi lärde oss att komma överens  och kompromissa och framförallt så hade vi väldigt roligt. Även de små sakerna lämnade fina minnen, som att tränga ihop tiotalet ungdomar i två små soffor, tillsammans med en massa täcken och kuddar, för att följa favoritserien på TV tillsammans varje vecka 🙂

Jag flyttade till en annan kommun i samband med gymnasiet, men fick egen lägenhet istället för att bo på internet (mamma jobbade i kommunen, så hon sov hos mig de dagar jag hade innebandyträning). Jag tyckte att den första veckan var väldigt slapp. Den gick ut på att bekanta sig med skolan och med klasskamraterna. Vi åkte bl.a. iväg till ett ställe där vi hade femkamp, just för att lära känna varandra.

Jag har gått på gymnasium, både med internat och inte internat. (har gått på tre olika gymnasium) Första som är när man bor på internat, LÅS DÖRREN! Vet inte hur många av de äldre eleverna som försökte öppna dörrarna för att jävlas med en på kvällar och nätter. För vissa har det tom hänt att äldre elever gått in och tagit mat från de yngre eleverna. Trots alkohol förbud så har det festats rejält på internaten, droger kan också förekomma. De första två veckorna på gymnasiet brukar alltid gå ut på att lära känna sin klass och lärarna och för dom att lära känna dig. Sen kanske man kan tycka att det är ett segt uppstart men det man inte tänker på är att man egentligen ska vara pang på direkt, men samtidigt kunna hålla samma arbetstempo hela läsåret ut. Kan man, så försök skaffa egen lägenhet, visst kan allting gå bra på en del internat beroende på inriktning, men ibland så kan det svänga riktigt fel.