Gå om 1an?
Hej! Är 18 år, har socialångest och har försökt gå gymnasiet i 2 år nu.
Jag har gått på två skolor och blev utfryst av båda. Jag försökte verkligen komma in. Jag pratade och utmanade mig själv.
Men jag började först på en lite mindre bra skola som var oseriös. Jag blev utfryst första dagen eftersom alla verkade känna varandra och jag kände ingen.
Men jag gick ut år 1 och fick betyg. Jag testade att byta skola men samma sak hände där eftersom de redan hade gruppering.
Nu är de som jag skulle gå med i år 3 och nollar andra. Jag får ångest över att höra nollorna skrika, för under under 1an nollades min kille och mina kompisar. Jag såg de skaffa vänner, jag såg de ha kul medan jag var ensam.
Jag har nu kommit in på distans skola och har tackat ja. Men är inte säker. Jag ska börja i år 2 antar jag eftersom jag aldrig gick ut år 2.
Vad ska jag göra? Jag vill ha de tips på det ni tror är bäst, att antingen gå på distans och försöka träna bort min socialångest hemma genom övningar, eller att gå om hela gymnasiet och gå år 1 och försöka om på nytt.
För mig känns det så onödigt att gå om, jag får ångest. Jag vill verklgen gå ut studenten med andra, kunna uppleva det. Men jag känner en sån stor press på samhället där man ska ha jobb och utbildning så snabbt som möjligt. Och även press på att mina kompisar redan gått ut skolan när jag fortfarande är kvar.
Jag skulle bli så tacksam om ni skrev vad ni kanske skulle gjort eller det som vore bäst i min situation! 🙂
Jag hade försökt gå 3:an på distans i år och sedan läst in det som fattas på komvux, om man får göra så. Jag har gått i många olika klasser, och jag trivdes bäst när ingen kände någon i början :)
Gymnasietiden var tuff även för mig då jag gick 4 olika program på 4 olika skolor p.g.a. att jag inte hittade en fast punkt som passade mig förrän sista bytet. Jag hade inga vänner i den klassen, men det var den enda klassen som jag ändå kände mig en del av. Jag kände mig inte utfryst, men p.g.a. att jag var 3 år äldre än mina klasskamrater var det stor mognadsskillnad på oss och jag valde då att vara ensam. Det fungerade bra tills jag och min sambo separerade i början av sista året. Då raserade hela min värld och jag mådde så dåligt att rektorn beviljade mig att studera delvis hemma, delvis i skolan, fast han egentligen inte fick göra det. Jag var i skolan på eftermiddagarna om jag minns rätt och då hade vi bara en lektion (hade två 3-timmars lektioner per dag). Prata med din rektor och se om ni kan göra en bra överenskommelse.
Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar 
Bästa med komvux när jag läste ihop kurser tex som Matematik 2 var att jag läste dem på halva tiden som det tar på gymnasiet och hade olika kurser med olika folk så jag hade ingen klass, var mycket lättare och roligare sätt att få vänner samt att folk är mognare där, kanske kan det vara ett alternativ trots att du fortfarande är i gymnasieålder?
Starta ny diskussion
