Det här är ett rop på hjälp, för det börjar bli för psykiskt påfrestande för mig med skolan… Jag studerar Ljud och Musikproduktion andra året på gymnasiet, är 19år, har alltså gått om ett år (pga byte av linje). Det låter kanske som en rolig linje, men det var inte alls som jag tänkt mig och antar att det är därför jag tappat intresset rejält… Det är jättemånga dagar som jag helt skiter i att gå till skolan för att jag inte känner att det är värt det. jag vaknar den tiden jag ska, är inte lat, utan har bara ångest över tanken på att jag inte hänger med och att jag vet att det inte kommer hända mer i skolan än vad det gör här hemma. Jag bor ensam i en etta, känner ingen i stan, 5timmar hemifrån, och kan erkänna att det också är lite jobbigt… Bodde innan med 2 andra, som senare hoppade av och gjorde att jag blev ensam kvar här. Skrapar ihop lite pengar så och då för att kunna åka till vänner i Stockholm och liknande, men det är inte det enklaste när man bara har studiebidraget att leva på varje månad. Nu typp huvudsaken: Skola är VERKLIGEN inte min grej, har aldrig varit. Jag är är väldigt kreativ av mig och har varit sådan precis hela mitt liv. Har alltid ritat, älskar att sjunga, fotografera, skriva, dansa… Och utöver det så älskar jag att resa. Känner mig inte hemma här, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra… Har gått samanlagt 3år nu på gymnasie, och det känns så hemskt att inte ha kommit någon vart. Att hoppa av nu vore ju skamligt. Vill inte känna att jag slösat bort 3år av mitt liv… Iofs har jag väl lärt mig lite på vägen osv men ni förstår vad jag menar. Men samtidigt vet jag inte om jag klarar detta… Jag gick inte till skolan idag heller och det kändes som att droppen rann över, så det bästa jag kunde komma på var att skriva ett inlägg här. Vad kan man göra om man hoppar av nu och inte har en gymnasieutbildning? Jag är mest rädd för att aldrig kunna få ett jobb osv…