Om jag fick välja skulle skolan arbeta mer på detta sätt. I dagen skola finns det sällan tid, eller kanske aldrig finns tid till, att ta reda på vilken inlärningsstil som är mest optimal för varje individ. Det i sin tur leder till en skola som inte är anpassad, eller är till för alla. Jag hörde till en av dem som kunde anpassa mig till de normer som råder i skolan, både på gott och ont. En sak är dock klar och det är att jag inte fick utveckla mina kunskaper som jag önskat i skolan.

Jag tycker att Montessoripedagogiken ger ett stort individuellt utrymme som åtnminstone delvis kan tillgodose det behovet.

Jag hörde väl inte till dem som skolsystemet passade. Jag lär mig bäst i verkliga situationer och det tyckte jag inte att skolan kunde efterlikna ens hjälpligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Ja, kanske kan Montissoripedagogiken passa många. Det jag funderar över är hur övergången från Montissori till den "vanliga" skolan går? Jag tror att det fungerar bra för de flesta, men jag har hört att det blivit besvärligt för en del att anpassa sig till den "vanliga" skolan när de kommit från Montissori.

Lärare måste tänka på att presentera flera olika ingångar till ämnet de undervisar i tror jag. Vi lär ju olika och kanske passar inte min inlärningsstil överens med lärarens. Själv hade jag lite svårt för matematik i skolan och det blev snart förknippat med obehag. Länge gick jag omkring och trodde att det bara fanns ett sätt att lösa uppgifter på. För mig var det ganska besvärliga lösningar.  Visst kom jag ofta fram till rätt svar, men det fanns inget intresse för hur jag kommit fram till svaret. Så länge eleverna svarar rätt är många lärare nöjda, men det intressanta, enligt min mening är, HUR barnen har tänkt när de löst uppgiften. Själv brukar jag ta för vana att fråga barnen hur de har tänkt och då gärna göra det i grupp. På så sätt kan de få ta del av varandras tankar och kanske kan de till och med hitta andra lösningar som passar dem bättre.

Kloka ord madeleine. Är du lärare?

Man lär ju undervisa på det sätt man själv vill bli undervisad… (Jag har själv undervisat en hel del, på yrkesutbildning)

När det gäller Montessori och övergång så tror jag lärarna har större problem än eleverna.  Tänk att få elever som tar egna initiativ, som är vana att själva ta ansvar för sitt arbete, som förväntar sig att få arbeta i egen takt osv…

#5, Jo exakt så är det vid en övergång men inte tror du väl att det är läraren som får lida i den situationen? Eleven har två val, antingen anpassa sig efter läraren eller få en riktigt jobbig skoltid.

Jag valde (omedvetet) det senare.

  Tom

#5 Dåliga lärare… och synd om dig!

#5 Blivande lärare, än så länge sprudlande :0 En av lärarnas största utmaning ligger just i att kunna anpassa, fånga och motivera undervisningen för samtliga elever i en klass. Det är inte alltid en lätt uppgift när man har en klass med 20 - 25 elever som befinner sig på olika nivåer. Tror även att det kan vara svårt i en Montissoriklass, barnen måste trots allt uppnå vissa mål. Vet du hur Montessori jobbar med de elever som inte riktigt klarar det fria valet och ansvaret? Är lite nyfiken på det.

Kanske kan det vara så att en del lärare har svårt att hantera självständiga elever som tar ansvar för sitt arbete, men är det ändå inte varje lärares mål? Jag tror på fler lärare i samma klass, ju fler ögon som ser barnen desto bättre. Fler lärare ger en mer rättvis bedömning och förhoppningsvis kan fler lärare också erbjuda olika typer av undervisningsformer.

Ett av tankarna med Montessori är att inte vara för många lärare…

#9 Vet du vad som ligger bakom den tanken?

#9, Jag skulle också vilja veta varför de tänker så? Jag tycker ofta att en person kan göra ett bra jobb men två kan göra det mer än dubbelt så bra. Oavsett om det gäller lärande eller någonting annat. Synnergieffekt…

  Tom

Min tolkning…;

En av grundtankarna i Montessori är att det är barnet som "ska göra jobbet", välja, arbeta, fundera, reflektera…

Då måste man låta barnet vara ifred, bara stötta där det behövs. Lärarens huvuduppgift sägs ibland (i Montessori) vara att sitta stilla och bara observera barnen.

Finns det för mycket personal är risken större att man börjar störa barnen, sätta igång dem, styra dem, visa dem, göra jobbet åt dem… välja åt dem (det fria valet är mycket viktigt i Montessori, men kombineras naturligtvis med krav på respekt för materialet och varandra).

I praktiken tror jag sällan Montessoriskolor har mindre personaltäthet, men jag tror Montessori själv pratar om två personer för ca 20 barn. I hennes böcker pratas mest om "deltidsförskolor" - hon menar att vad barnet behöver är möjlighet att arbeta tre timmar ostört per dag i förskola. Svenska skolor kombinerar ju detta med att barnen - pga föräldrars arbete - är mycket längre tid på skolan. Det skapar kanske också mer personalbehov…?

Personligen är jag nog mer för lära i samspel med andra. Självklart föredrar jag också att få upptäcka ostört ibland, men andra människors tankar och idéer ger mig så mycket. Kanske är det just då jag verkligen förstår hur jag själv tänker. Hmm… lät nästan lite filosofiskt

Jag tycker också om att utgå från barnen och följa deras intressen och önskningar så gott det går. Däremot tycker jag att man kan utmana barnen och få dem att tänka vidare utan att göra jobbet åt dem eller förstöra deras arbete. Vi lär alla olika och föredrar olika sätt att lära oss, intressant och spännande tycker jag ;)

Fast det fria valet och att lära i samspel med andra är inget motsatspar väl?

Visst kan man utmana barnen! Montessoriläraren får gärna vara med och locka - Montessori kallar det att "förföra" - genom att t.ex placera ett arbetsmaterial (som läraren tror skulle passa barnet just nu) på ett nytt lockande ställe. Själva valet ska dock barnet göra.

I grundskolan finns ju en läroplan - där har läraren och barnen ett gemensamt ansvar att denna följs.

Ett sätt är att barnen får veta vad de måste göra under veckan - och att de sedan själva gör en plan för hur de ska hinna med. Planen utvärderas sedan. (Så gjorde mina söner i alla fall i sitt M-lågstadium - de går i gymnasiet nu).

En del av kritiken som riktats mot Montessori är att det inte sker så mycket samspel mellan individerna. Kanske är det en vanlig missuppfattning? Jag är själv för dåligt insatt i Montessoripedagogiken för att kunna kommentera det känner jag. Däremot verkar du väldigt påläst : ) Har alla dina barn gått i Motessori?

Min uppfattning är dock att de flesta lärare inte arbetar efter en specifik pedagogik eller teori, utan de plockar delar av dem. Kanske är Waldorf och Montessori en av de få "renodlade" som finns kvar. Det jag funderar över är om någon har vidareutvecklat Maria Motessoris pedagogik? Ofta finns det ju någon som tänker vidare i samma banor och gör tillägg.

Allaarn har gått/går/kommer att gå Montessori.

Jag uppfattar att pedagogiken utvecklas - finns säkert motsträvare och sådana som vill gå för långt…

Montessori är ju tydlig med att "var sak har sin tid". Att jobba i kollektiv hör inte dagisåldern till och där är det individuella arbetet mer betonat.

Har man bara barn på M-dagis och sen annan skola så tror man kanske att det är lite samspel.

Min erfarenhet är den motsatta - samarbetet och samspelet i mina barns klass har varit långt bättre (hjälpsamhet, vänlighet, respekt, total avsaknad av mobbing, inga barn som lämnas utanför) än hos vänners och bekantas barns klasser.

Intressant! Jag ska göra en djupdykning i böckerna och läsa lite. Såg även att det finns artiklar om Montessori här. Får boka in studiebesök på någon Montessoriförskola också. 

Motsträvare och sådana som vill gå för långt finns överallt. Det viktigaste är ändå personalen, det är ju trots all de som är ansvariga för klimatet i gruppen/klassen.

Jag mötte några som studerade på lärarhögskolan för några år sedan. Det var på en föreläsningsdag om bl.a. Montessori.

De var lockade av Montessori pga att där fanns en metodik. Ungefär att på skolan fick de lära sig om läroplanen och dess mål, men inte hur de nådde dem. Jag tjusas också av att Montessori är ganska konkret när det gäller metodik.

Jag är lite nyfiken på hur de arbetar med materialet och hur materialet ser ut. Har du något tips på var man kan få ta del av det? Måste man gå kurs eller utbildning då?

Jag tror att du är välkommen på studiebesök på vilken M-skola som helst.

Hur materialet ser ut kan du t.ex. se på AMW-pedagogik. Info om hur man använder det bör du få från en M-lärare. Enklare frågor kanske jag kan svara på.

Tack Anders! JAg återkommer då jag läst på lite mer :)!

#20, Den montessoriförskola som vi tittade på var otroligt negativ till att ha studiebesök när barnen var där. Jag vet inte vad de försökte dölja men vår dotter ska i alla fall inte gå där.

Tom

Den erfarenhet jag har är att man inte vill ha besök i början på terminerna - då stör det gruppen mycket. En bit in i terminen har gruppen mognat och då brukar det gå bra.

En av grundpelarna i Montessoripedagogiken är det "störningsfria passet". En period på minst tre timmar skall vara helt störningsfri - då brukar man t.ex inte acceptera att barn lämnas eller hämtas. Detta kan också påverka möjligheterna att besöka.

#23, Troligen inte i det här fallet eftersom vi är en bra bit in i terminen. Jag tror snarare att de inte var speciellt stolta över sin verksamhet och därför inte ville att någon skulle se hur det fungerade. Vi fick olika svar beroende på vem vi frågade… undanflykter med andra ord.

  Tom