Jag har samma sorts skräck men har gjort det några gånger ändå.

Ha inte ögonkontakt om det känns läskigt, kolla bakom "publiken" har jag fått som tips. Förbered dig väl så att du känner dig säker på ditt tal. Berätta för din lärare om din rädsla, denna kommer förstå.

Sedan kan jag lova att ingen kommer skratta ut dig om du gör fel.

Lycka till!

1# Hej, jag provat att kolla bakom publiken men när jag gör det så antigen kollar jag fram och till baka fram och till baka för snabbt så att jag ser dum ut eller står jag och kollar på samma fläck hela tiden. Sedan hjälper det inte att berätta för läraren. Hur bra jag än är på mitt tal, även om jag kan det flytande som rinnande vatten kommer jag endån få symtomen som jag nämner. :/

Jag stammar precis som du, Men min talpedagog hjälper mig och hon har pratat med alla min lärare så dom vet om det och varje gång jag ska redovisa hjälper hon mig med att öva på det och ge tips på där jag stammar.

Nästan alla vänner förstår men sen finns det idi*ter som retas då och då men jag får bita ihop och förklara att jag inte tycker det är roligt när dom säger så.

Lycka till!

3# Det är bra att det går så bra för dig! :)

Jo, jag har nyss börjar i min klass(första året i gymnasiet) så det suger :/

#2 Jaha oj, då vet jag inte riktigt vad jag har för trygga ord..

Men det är ju skönt när det är gjort? Man känner sig ju rätt bra som vågade och inser att det kanske inte var så farligt ändå, iaf jag.

5# Nja, inte jag har fortfarande skräckkänslan kvar :/

#4 Alltid jobbigt med ny klass, Pröva och be dina föräldrar sätta sig vid bordet eller dylikt medans du läser upp texten så kanske dom kan ge dig tips och det blir lättare med liten publik i början.

7# Det hjälper inte då när jag gör det inför familj eller vänner så är det nemas problemas mes så fort det är klassen far det åt skogen.

#8 Vet tyvär inte vad du kan göra då en att ta ett djupt andetag och prata lugnt och tydligt så kommer du inte heller stamma, Och om du känner att du skulle börja stamma så ta ett djupt andetag och fortsätt!

9# Tack, ska försöka :)

#10 Lycka till!

Jag har inte jätteproblem, men tycker att det är jobbigt.

Min metod är att inte lägga press på mig själv (det får faktiskt lov att gå åt he****) Det har jag visserligen väldigt svårt för eftersom jag alltid ställer för stora krav på mig själv.

Sen försöker jag att le. När jag tappar tråden eller kommer på mig själv med att göra något fel, så ler jag mot klassen och säger "Nä, nu blev det ju fel igen!", senast jag stod inför vår klass och skulle rabbla nåt kapitel om Franska revolutionen del två var det en klasskamrat (ok, några stycken) som råkade skratta högt åt mitt förvirrade dravel. Då log jag ännu bredare, nickade mot honom och sa något i stil med "Jaja, kul att glädja någon" eller ''jaså du skrattar nu?" nåt sånt. Fast jag visste ju att det var kluddigt (grejjen är att jag inte direkt hade klarhet i exakt vad som ledde till vad utan det kändes mest som att en massa folk började  bråka för att de tyckte att det var en bra ide vid tillfället.. det hade verkat vettigt när jag läste på innan men sen när jag stod där insåg jag att det var väldigt rörigt). Men jag försöker att inte ta mig själv på för stort allvar. 

Normalt sett brukar jag försöka vara väl förberedd och ha något intressant att säga. Jag gillar att inflika en kort historia eller något sådär halv-relevant för att få med mig ''publiken'', och för att jag då kan fokusera på historien. Det hinns väl inte på 3 minuter, men nåt sånt. Att jag själv har en röd tråd att följa, man kan ju tänka sig en tidslinje eller orsak/samband också, bara där är något att hänga upp det på.

Jag är alltid väldigt nervös och har fått ''black out'' efter att jag stått inför folk, kommer inte ihåg något. Det känns som att rösten darrar, hjärtat krampar och jag blir illröd i hela huvudet. Sen efter föredraget kommer det fram nån och säger "Du verkar alltid så lugn, hur kan du vara det?" och jag tror nästan inte på dem.

Men jag bara gör det, och försöker att inte ta det på för stort allvar.

En lärare gav mig ett tips att hålla i ett äpple en gång, eller skala en apelsin.. fungerade inte så bra för mig, jag blev mest distraherad. Men det kanske funkar för någon annan.

Exotiiica, hur gick det på din redovisning sedan?

Med all modern teknik idag  undrar jag varför man nödvändigtvis måste stå där framme framför publiken själv fortfarande?

Finns det inte andra sätt man kan få redovisa på?

Tex visa ett bildspel som man läser eller berättar till så kanske man kan få sitta lite vid sidan av och prata. De andra tittar inte på en utan på bilderna och man själv får titta mer i sina papper istället för att stå direkt framför alla?

Eller spela in talet på film och visa, så man talar framför kameran istället för direkt inför alla läskiga blickar! Då kan man klippa ihop det eller göra om det tills man själv är nöjd med hur det ser ut!..?

Fråga din lärare om du inte kan få göra något sådant vis istället nästa gång om det skulle kännas lättare?

Tjeja; nästan all form av redovisning sker idag genom personlig förmedlingen i olika former, allt annat är att beakta som hjälpmedel. Att ha stöd av ett bildspel hjälper många, men det tar inte bort den personliga kontakten med den som presenterar något. Det är även skillnad på det som är interaktivt, en person kan du ställa följdfrågor till och be följa upp, det kan du inte med en låst film.

Detta är något nästan alla yrken kräver vid olika tillfällen, så att formulera sig inför grupp är något man måste lära sig. Sedan är det sant hur töntigt det än låter, övning ger färdighet. Som yngre tyckte även jag att det var jobbigt att redovisa inför grupp, men man vänjer sig, och lär sig att hantera detta. Tro mig. Det är ingen lösning att undvika allt som man tycker är jobbigt.

Jag hade samma problem men kom på att om jag provade och provade och provade över dagarna innan var det inte lika farligt. Det tog flera tal innan jag slutade skaka. Jag tyckkte verkligen inte om det i alla fall men jag vet att jag kan göra bra tal om jag får träna så mycket som möjligt innan. Plus min svenska är inte alls flytande än, som gör mig även mer nervös.

Jag skrev det jag skulle säga och håll mig till just det. Innan hade jag problemet att jag skulle bara typ "babbla" eftersom jag fick panik och pratade o pratade. Men om jag har en text som jag har tränat så var det bara att gå upp, le och verkar glad, säga just det jag skrev, och sedan är det slut. Du kommer märka hur bra och lugnade det känns att göra färdigt det. Det är verkligen en bra känsla. 

Jag rekommenderar att gå först eller direkt efter den första, då kommer du göra det och sedan sitta och titta på de andra lugnt. De kommer inte komma ihåg din presentation- de tänker på sin egen. 

Nuförtiden är det inte lika läskigt. Jag tycker inte direkt om det men jag kan det. 

Lycka till.

Hej allihopa! Jag vill tacka alla som har hjälpt mig! Tipsen använde jag och kommer fortsätta använda dem. 

Men hur gick det för mig? Jo, som vanligt kallsvettades jag och skakade. Men det var inte lika illa nu när jag hade tipsen! Jag kunde tänka klart och höll ihop det väldigt bra. Rösten sprack inte och jag var inte yr! Jag redovisade med en keynote och det gick hur fint som helst! Detta är otroligt! TACK! :D

Yay Exotiiica vad härligt!🎈 BRA JOBBAT!!! 👍

17# Tack!😃

När jag gick i skolan hade vi elever som var livrädda för det. Det kunde vara när vi läste ett ämne, och sedan valde att skriva någon sida mer om något vi tyckte var intresssant. I värsta fall fick läraren läsa upp de elevernas arbete.

19# Jo, kan verkligen förstå hur dem kände sig, men hoppas det går bra/gick bra för dem :)

Jo. Arbetet kunde ju vara bra skrivet ändå. Bättre att läraren läser upp då, än att ingen läser alls!