Du måste ha slutbetyg från gymnasie eller komvux för näst intill alla jobb, och garanterat för undersköterska eller djurvård. Det är svårt att få jobb som djurvårdare eftersom det är hög konkurrens, så dom går på betyg, utbildning och jobberfarenheter. Om du vill hoppa av gymnasiet nu så gör det om du vill, och praktisera eller hitta ett jobb där gymnasiebetyg inte brukar krävas - t.ex städare. Sedan får du plugga på komvux, hur lång tid det tar beror på din studietakt. Jag har själv pluggat på komvux och läste då 4 kurser samtidigt under en 10-veckorsperiod för att få stuidelån och det var väldigt stressigt och hårt. Studietakten i gymnasiet kändes som en snigel i jämförelse. 

Jag hoppade av gymnasiet pga psykisk ohälsa och jag har ångrat det väldigt mycket efteråt. MEN jag fixade ju slutbetyg från komvux så det löste sig, men det var som sagt jobbigare än gymnasiet - tycker jag. 

Summa summarum är att det tyvärr är rätt omöjligt att "lyckas" utan gymnasium - ifall du inte kan tänka dig att jobba som t.ex städare, personlig assistent eller på något callcenter. Men jag har bara sätt några annonser inom dessa yrken som inte kräver gymnasiekompetens.

#1 Tack för ditt svar! 
Men vet inte riktigt om jag kan hålla med om allt.. Som undersköterska får man jobba utan gymnasiekometens, i alla fall här där jag bor. Det är brist på folk och till och med outbildade får jobba inom vården. 
För att kalla sig djurvårdare behöver man ingen utbildning, enligt jbv, och för att få kalla sig djurvårdare på utökad nivå behöver man bara läsa läkemedelshantering. Däremot om man får jobb är en annan sak 😉
Det är därför jag vill ha praktik och kunna visa framfötterna. 

Studiefarten i gymnasiet nu känns redan som en snigel för mig, jag vill ha det lite mer rullande så att säga. Mycket plugg gör mig heller inte stressad, utan jag ser det som en utmaning och tycker att det är bra att jag ständigt har något att göra. Det fungerar bäst för mig. 

Jag har fått lite insider-information, och har man betyg i gymnasieämnena via folkhögskola/komvux, så duger det lika bra som gymnasiekompetens MEN att man måste visa upp enskilda betyg/bevis på vad man läst, i och med att man inte får slutbetyg från gymnasiet. Det blir en lite mer komplicerad procedur, men det ska gå lika bra. 

Säg att jag går klart gymnasiet men inte blir godkänd i allt, så har jag fortfarande inte gymnasiekompetens och kommer aldrig att få. Vill man ha jobb då får man fortfarande plugga upp. 
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna prestera riktigt så jag klarar av alla ämnen om jag går kvar, och då känner jag att det blir lite samma sak, alltså att jag blir utan gymnasiekompetensen ändå. 
 
Som det verkar nu så ska ha praktik terminen ut, och jag ska börja på folkhögskola så fort som möjligt (januari?), på distans vilket verkar som gjort för mig. 
Där får jag gå trots att jag är under 20 år, och jag kommer då fortfarande att få mitt studiebidrag. Jag slipper studielån och det enda jag kommer att få betala är för min kurslitteratur vilket finns att köpa billigare begagnat. 

Detta med komvux, så tror jag att det är lite olika beroende på vilket komvux man går på. Här har jag delvis gått komvux trots min unga ålder, det vart en liten specialare, och jag trivdes som fisken i vattnet!! Det kändes betydligt bättre än gymnasiet, så det är nog väldigt individuellt.

Nu kanske det verkar som att jag inte tar emot råd, utan har allting klart för mig redan. Jag menar absolut inte på det viset, men vill ha lite att bolla med inför mitt beslut.

Absolut kan det bero på vart man bor :) Jag utgick ifrån Stockholm. Dock tycker jag personligen att man ska vara utbildad och det är ju alltid bra att vara det för man vet ju inte om saker ändras i framtiden. Om 5 år kanske man plötsligt måste vara utbildad där du bor.

#3 Utbildad tänker jag bli ändå, självklart!
Men inte genom gymnasiet då det känns så ovisst om jag kommer att klara av det och med tanke på att jag mår såhär pass dåligt, vilket jag även gjorde på mitt första gymnasium. Klarar jag inte av det så står jag där ändå om 3 år, utan gymnasiekompetens + att jag förmodligen hunnit på väldigt dåligt och förmodligen ännu sämre.. 
Det är lite så mina tankar går..

Vill bara påpeka att det finns nu något som heter online gymnasium och är precis för människor som inte känner sig bekväma i sociala sammanhang eller inte mår bra psykiskt och kan därför studera hemifrån.

#5 Är det "korr" du syftar på? 🙂 Jag har övervägt att börja där, och sökte också till och med! Dock ska man ha väldigt speciella skäl för att få en plats pga att man inte klarar av vanlig skola. När vi ringde och hörde oss för fick vi som svar att det var väldigt många som var i min situation och att det därför var väldigt svårt att komma in. Jag fick reservplats 28, och sökte därför även till det närmsta gymnasium jag har här i närheten. När jag väl börjat VO-programmet fick jag svar från korr att jag var erbjuden en plats. Dum som jag var så tog jag den inte 😐Men iofs så har dom bara högskoleförberedande program, och det var väl egentligen inte riktigt vad jag var ute efter ändå.. 
Sen måste man dit någon/några gånger per termin, och jag bor i Norrland så det kändes inte så lockande ändå då resan kostar både tid och pengar och jag har inte möjlighet att åka ner själv.. 😕

När jag har arbetat tidigare så har det varit krav på gymnasiekompetens såväl inom äldreomsorg, barnomsorg och callcenter…

Så jag rekommenderar dig att läsa klart och ta tag i dig själv, det går att tvinga sig under perioder, det är allt annat än onödigt och bortkastad tid.

Jag tillhör dem som pga sjukdom (och x antal operationer) haft jättestruliga gymnasieår och nu sitter på komvux och kämpar för att reda ut alltihop och få en gymnasieexamen (det som tidigare har hetat slutbetyg). Hade jag kunnat så skulle jag alla gånger gått klart gymnasiet på gymnasiet - det är en vansinnig takt på komvux och en del lärare har lite väl mycket "högskoleinspiration" när det gäller storlek på uppgifter jämfört mot gymnasiet.

Att "ta tag i sig själv" och "tvinga sig i perioder" är precis det som har gjort att jag klarat mig såhär långt, men nu går det bara utför. Har man gjort detta för länge så kraschar man till slut, vilket är precis vad jag har gjort nu och är därför sjukskriven.

Uppdaterar lite här, har ingen aning om hur jag ska gå vidare.
Jag har blivit sjukskriven terminen ut sedan jag skrev här, och det har varit otroligt skönt! Pluggat har jag gjort ändå, dels för att jag inte vill hamna efter så mycket om jag skulle besluta mig för att gå kvar efter nyår ändå. 
Jag pluggar gärna hemifrån och det är så jag trivs bäst - då funkar allt och det bara flyter på. 
MEN, som sagt så vet jag inte hur jag ska göra efter att min sjukskrivning är slut. Alternativen är att försöka börja på folkhögskola (distans), börja på komvux/IV (distans) och läsa gymnasieämnen, eller om jag ska försöka gå kvar. 

Jag har också problem med min mage vilket leder till att jag aldrig kan äta förrän jag kommer hem efter skoldagen, vilket brukar bli på sent på eftermiddagen då jag har ca en timmes pendlingstid. 
Tror att det även är detta som sätter lite käppar i hjulet för mig och min skolgång. Att inte äta och försöka prestera/gå i skolan fungerar inte så bra, - ännu en anledning till varför jag föredrar distansstudier/plugga hemifrån. 

Sen trivs jag inte heller på skolan till 100%. 
Nu medans jag har varit sjukskriven så har jag passerat vägen som går upp mot skolan, och jag har fått en konstig känsla av oro i bröstet, och fått hjärtklappning för att det har känts som att jag varit påväg till skolan. 
Det ser inte jag som ett gott tecken direkt 

Imorgon ska jag dit och förnya mitt busskort då bussbolaget har nya apparater som börjar gälla efter jul, och jag behöver ett nytt busskort för att ta mig dit på skolans första dag efter nyår. 
Usch vad jag gruvar mig, för att enbart gå till receptionen och förnya busskortet! Det är ju långt ifrån en skoldag och kommer bara att ta max 10 minuter, men jag är ändå helt ifrån mig och får den där känslan i bröstet. 
För mig känns det näst intill ohållbart, men samtidigt tvekar jag om jag verkligen ska sluta.. 
Jag lider också av socialfobi, och det är en väldigt stor skola med tusentals elever, som sagt så känns det hela ohållbart. 
2,5 år till, hur ska det gå?! 

**Jag känner också att folk kommer att se ner på en OM man inte går gymnasiet, för det är en självklarhet i dagens samhälle. Jag skäms så otroligt över att det inte funkar för just mig, "alla andra kan ju".
**
För att klargöra lite, en utbildning vill jag absolut ha (!!!), inget snack om saken! Men detta gymnasium är kanske inte den rätta vägen att gå för mig för att få min utbildning?

#9 Hoppa av och läs komvux på distans :) Det är ditt bästa alternativ, tycker jag. Förstår att det blir jobbigt att gå i en stor skola när man har socialfobi. 

Jag skämdes som tusan, men ens välmående måste ju gå i första hand :) Alla har olika förutsättningar.

#9 Håller med #10 hoppa av och välj något annat istället. Eller läs via datorn bara. Den enda kontakt man har om man läser via komvux/hermods(där jag bor heter det hermods numera) är proven som man har via webcam med lärare. Och de kan ta allt från 10 minuter till 1 timmer tror jag :P 

Ditt välmående är ju det som är viktigast! :)

Tack så mycket för allt stöd! Nu ska jag bara ta det lugnt och inte försöka tänka allt för mycket fram till nyår. Trevlig jul på er alla!! 🙂

Din situation låter oerhört mycket som min för några år sedan! Jag tycker att din plan att börja på Folkhögskola låter som en bra grej. Att tänka på är dock att det krävs en hel del disciplin för att plugga distans, så sätt dig ner och rannsaka dig själv om du verkligen tror att du kommer att klara av det trots ditt mående. Själv gjorde jag tabben att börja direkt efter att jag hoppat av gymnasiet, trots att mitt mående var detsamma och fick därmed ännu ett bakslag då jag inte hade självdisciplinen som krävdes för att plugga helt själv.

Så prata med läkare och hör vad dom tycker, om du kanske ska fortsätta att vara sjukskriven fram till höstterminen börjar, så att du får varva ner lite och hinner känna efter ordentligt vad du vill göra, samt få tid att ta tag i ditt mående. Ett bakslag till efter att man redan har hoppat av en gång kan göra att man känner sig totalt misslyckad, vilket knappast får en att må bättre. Ett tips är även att kolla upp om du kan få gå en kognetiv beteendeterapi-behandling för ditt mående samt dina sociala fobier. Det har hjälpt mig oerhört mycket med samma saker, och nu känner jag äntligen att jag kommer klara av att börja plugga igen. :)

#13 Tack så mycket för dina tips! 
Min självdisciplin är bra, har i princip gjort hela min skolgång hemifrån. Hela tiden på IV gjorde jag även på distans och fick mycket beröm av lärarna för de var först tveksamma till om det verkligen var något som jag skulle klara av. Men som sagt, det är så jag trivs och då funkar det bäst! 🙂

Jag mår mycket bättre nu när det är klart att jag ska hoppa av, dock är inte allt löst ännu, så det bekymrar ju mig en del, men jag är grymt mycket gladare och har fått tillbaka gnistan rejält! 
Antingen kommer jag att ha heltidspraktik genom IV/komvux, eller så kommer jag att få läsa distanskurs via komvux. 
Anmälningstiden för folkhögskolan inför VT14 har tyvärr gått ut, får se hur det blir till hösten.

Om du vill gå på folkhögskola redan nu så kan du ringa och prata med dem även om anmälningstiden har gått ut, de brukar vara hejare på att kunna böja på tidsramar lite så att man kan få komma in ändå om man har en bra anledning till det :)

#15 Ah, tack! Det kan vara bra att veta! 🙂