PS. Jag känner varken barnet eller föräldrarna så jag vill inte ha tips om hur jag ska peppa dem eller liknande. Jag jobbar inte heller på skolan och känner inte skolpersonalen. Jag vill veta vilka lagliga kanaler det finns att komma tillrätta med det här.

  Tom

Det låter helt klart som att ett skolbyte är det bästa för barnet.

Expressen eller Aftonbladet? Bup borde kunna hjälpa till.

Mediadrevet är jag inte intresserad av att bussa på den stackars familjen.

Vad är "Bup"?

Mvh

  Tom

#4: Barn och ungdomspsyk. Problemet med det är väl kanske att de inte tar hand om problemen (de andra barnen).

Vänliga hälsningar

Niklas

Nej men bup kan hjälpa till med skrivelser till skolledningen som får den att vakna till. En del skolledningar kan verkligen konsten att blunda.

Det är ju fel av rektorn att han inte förstår att andra mår dåligt pga av andra personer och att den mobade vill byta skola. Ja du skulle kunna anmäla detta. För det är inte rätt att ett barn ska må dåligt i skolan han ska inte behöva bli mobbad han har rätt att få byta skola. T.e.x  Bris är bra med tips och annat när det gäller mobbning det är även bra att barnet pratar med skolkuratorn.

#7, Skolkuratorn är en av de personer som blundar.

  Tom

Tjänstefel! Byt skola!  Men mobbning är en svår fråga. Nu talar jag rent allmänt, jag vet ju ingenting om just denna situation. Man kan tala med rastvakter, mattanter, fritidspersonal, vaktmästare, skolsöterska osv och sedan anmäla till Skolverket. Många rektorer är räddare för Skolverket än för föräldrar. Då blir det offentligt att man inte skött sig och hur ska det då gå med skolpengen!

Å andra sidan finns det barn med kamratsvårigheter som beror på dem själva, de kan inte "läsa" kamrater eller följa regler. De anser sig mobbade om andra barn inte vill leka deras lekar. Nu är det ju den som anser sig mobbad som har tolkningsföreträde. För många år sen kom dåvarande skolsköterska farande och hade fått ett samtal från en förälder som ansåg sitt barn mobbat. Jag visste att detta barn var en översittare och "bully" eftersom min dotter gick i samma klass, och var livrädd för barnet ifråga.

Jag åtog mig att följa med till klassrummet. När vi svängde runt hörnet på huset som klassen gick i, knuffade just ett barn omkull ett annat barn mycket hårdhänt. Är det det stackars mobbade barnet sa syster mycket upprört? Ja, sa jag den som knuffar!

#8, Ja gör hon/han det säg det till hans arbetsgivare.

Jag har fått informationen från någon jag litar på så jag tvivlar på att det är den här killen som mobbar. Rastvakten "tittade bort" när killen blev fasthållen och slagen i magen. Så det skulle inte ge så mycket att prata med henne…

  Tom

Suck….stackars barn och vilka värdelösa fega uslingar till så kallade vuxna. VIlket skämt. Alla höjer den sk lärarutbildningen till skyarna men alla med någon sort "pedagogisk" utbildning är inget annat en jävla mesar.

Jag har alltid varit mobbad, så jag har växt upp med att vara ensam. Delvis kan det bero på att jag var en av de där barn som, precis som Solveig säger, hade svårt att läsa och hade verkligen aldrig någon att leka med. Men samtidigt ska man ALDRIG lasta barnet för att det. Det var ju inte mitt fel. Hade någon visat mig HUR man läser av barnen hade jag ansträngt mig. Nu blev ju böcker mina bästa vänner och jag klarade mig, något så när ändå.

Så grundskolan var jag utsatt för det den lilla killen är utsatt för. Oförstående, arroganta vuxna som var för lata och korkade för att se eller göra något. En tjej mobbade mig hela dagistiden och upp till trean på grundskolan. Mobbningen var både fysisk och verbal. Alla kände till det men ingen brydde sig. Hon slutade mobba när jag fick nog en dag och körde en vass paraplyspets i magen på henne. Hon hamnade på akuten med misstänka inre blödningar men det gick somt tur var bra. Hon mobbade mig aldrig mer, varken hon eller någon annan. Inte öppet i alla fall. Men det tog länge innan jag tog mod till mig att slå tillbaka.

I gymnasiet var jag fortfarande ensam (vid det laget hade jag blivit totalt osocial eftersom jag aldrig fick någon möjlighet att uveckla de sk sociala skillz) men någon regelrätt mobbning fanns inte. Förutom en enda gång.

En kille fattade tycker för att trakassera mig, jag kände honom knappt men han brukade åka bakom mig på sin moppe och toktuta hela tiden. Jag beklagade mig för mina klasskamrater och de märkte hur obehagligt till mods jag kände mig när han fanns i närheten. Så klasskamraterna anmälde detta till skolans antimobbningsgrupp (som jag inte  ens kände till fanns) och jävlar vilken fart det blev på dem. Två dagar efter blev jag inkallad på ett möte, väl där sitter killen som mobbade mig, studievägledare, två lärare och skolpsykologen. Jag satte mig ner, fick berätta vad som hade hänt, hur jag hade upplevt det och killen försökte inte ens motsäga mig. 

Det var helt uppenbart att han var chockad över så häftig och snabb reaktion från de vuxnas sida. Han fick veta att hans beteende inte tolererades och att om han skulle fortsätta med det skulle det finnas följder. Han störde mig aldrig mer.

Så jag har varit med om båda varianterna. Tyvärr så blir man mobbad när man låter andra trycka ner en, Vissa barn har humor och slåss tillbaka med att skoja och vara roliga, andra hittar andra vägar att fly som till böckernas värld, andra slår tillbaka fysiskt. Den lille pojken borde verkligen byta skola. Han ska inte behöva lida för att de vuxna beter som allt annat än ansvarsfulla vuxna.

Sen behöver hans självkänsla stärkas. För även i den nya skolan riskerar han att mobbas. Mobbare kan lukta sig till barn som är det minsta osäkra. Han måste kunna stå på sig.

#12, Ingen rolig läsning men väldigt intressant för mig.

Killen ska, som jag skrev, byta skola. Så det är inte problemet. Jag vill att de "skyldiga" inte ska kunna gå fria efter vad de gjort. Nu pratar jag inte om de barn som mobbat utan om de vuxna som låtit det ske.

  Tom

Jag misstänker att du får glömma det i så fall. Det jag fick uppleva på gymnasiet är något extraordinärt här i Sverige. Kan tillägga att jag inte växte upp i Sverige och upplevelserna från dagis och gymnasiet kommer från ett annat land. Jag blev mobbad för att jag har en hörselskada, både från vuxna och självklart barnen.

Av det jag har sett i Sverige när det gäller utbildningssystemet är bedrövligt. Inga vuxna vill ta ansvar, jag tror inte ens de vet HUR man gör. Det här landet är tyvärr alltför bortklemat och "individens frihet" råder till sån gräns att man tolererar övergrepp för att man är rädd att såra förövaren ifall man säger ifrån.

Antimobbningsgruppen på gymnasiet gjorde sitt jobb bra, men låt säga att killen var ett psycho och blev förbannad för att ngn hade mage att anmäla honom. Han hade fortsatt trakassera, trakasserierna hade garanterat ökat och blivit ännu värre. Men de vuxna hade inte kunnat göra något då.

Här i Sverige flyttar man inte på mobbare utan på den mobbade, låt att det sker på ett indirekt sätt. Så psycho killen hade kunnat fortsätta vara både verbal och fysisk elak mot mig utan att någon kunde göra ett skit.

För det första saknas verktyg, för det andra saknas mod, och för det tredje saknas kunskap.  Man FÅR INTE i Sverige riskera att trakassera ett barn genom att avkräva det på ansvar ifall det barnet mobbar ett annat barn. De få som vågar säga ifrån och ta sitt förbannade ansvar som vuxna råkar illa ut.

Ett inte alltför gammalt exempel är en kille som tjafsade på lektionerna, störde och var allmänt otrevlig mot både lärare och klasskamrater. Läraren (vikarien) sa ifrån några gånger, men det triggade bara igång killen så han fortsatte. Då fick läraren nog, sa till killen att lämna klassrummet. Han svarade nej, du har inte rätt att kasta ut mig (och det stämmer) varpå läraren tog tag i honom (i jackan) och helt sonika slängde ut honom. KIllen "snubblade" föll och slog i pannan. Sprang hem och grät till mamman, det var så synd om honom och det blev skriverier i tidningar och gissa vem som råkade illa ut. VIkarien fick inte fortsätta jobba. För att han tog sitt ansvar.

Den tredje punkten är att det saknas kunskap. Det är tyvärr något genomgående för svenskt samhälle. Detta med ansvarsfrihet har gått för långt tycker jag. Föräldrar som vägrar ta ansvar för sina barn (för det är hemifrån de ungarna får med sig sitt beteende) och uppfostra de. Skolan som inte vågar stöta sig med någon. Usch jag blir så förbannad.

Detta samhälle är så moderniserat och människor här är såna utvecklade individer att man har tappat kontakt med det sociala helt och hållet. Det är "me, myself and I" för hela slanten och det får aldrig komma i vägen för någonting. Inte ens det faktum att ens beteeende har (eller i fall med mobbare, BÖR ha) konsekvenser.  Man låter barn härja, föräldrar vågar och hinner inte ta sitt ansvar som föräldrar i barnens uppfostran.

Jag är verkligen glad att jag är färdig med skolan, situationen där verkar ha blivit sju resor värre sen jag var elev- Stackars barn som måste leva i en värld som vuxenvärlden ALDRIG skulle tolerara om de själva var tvungna att genomlida samma sak.

Mycket intressant läsning.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tom. Skolan har ju (skall ha) en likabehandlingsplan. Om skolan inte följer den, så kan du polisanmäla skolan om mobbningen anses vara "ofredande" (är den inte alltid det?).

Annars kan du anmäla skolan till Skolverket. Här finns mer att läsa om detta: http://www.friends.se/index.php?id=232

Det är skit att de vuxna håller varandra om ryggen när barn far illa.

#14, Man tror inte sina ögon. Men jag är faktiskt inte förvånad i Sverige.

Det är samma fenomen med rasism och omvänd rasism. Har man en annan kulturell bakgrund i Sveige är det helt OK att göra precis vilka dumheter man vill och sedan skylla alla för att vara rasister om någon försöker agera eller stoppa dumheterna. Vansinne!

Människor är människor oavsett vilken hudfärg de har och de ska behandlas på samma villkor. Både positivt och negativt!

  Tom

Jag kom att tänka på Karate Kid. Barnet borde få upp självförtroendet i vilket fall som. Man kanske borde lära barnet vad han själv kan göra i sådana situationer, med rättvisan i behåll. Det borde också finnas forum (skolverket?) där man kan tala om vad skolpersonalen INTE gör mot mobbning. Ett slutligt alternativ är också tagen från en långfilm, smygvänta på elaka ungarna och när de ger sig på den stackarn, fota dem först för att äga bevis och sen hota dem ordentligt. Det låter farligt, men det kanske aldrig någon sa till dem att det de gör är helt fel.

Nu hoppas jag att ordet "hota" tolkar ni som jag menar , för jag menar inte att slå dem blålila eller så.

Uppmana föräldrarna att anmäla det till skolverket, som fler har skrivit så är det jobbigt för en rektor att behöva stå till svars inför en myndighet. Retor är skyldig att skriftligen svara på en anmälan till skolverket.

Eftersom det verkar ha gått väldigt långt i denna skola så är detta stackars barn säkerligen inte ensamt om att vara mobbat. Ofta så är det en dålig ledningsgrupp som är kärnan till sådana här problem och en anmälan till skolverket kan säkert en rektor "prata sig fri från" men inkommer det fler så måste något göras.

En rastvakt som tittar bort…. Personalen måste gå hem och må jättedåligt varje dag efter arbetsdagens slut! För jag har svårt att tro att det är någon människa som mår bra av att se misshandel i sitt arbete, fysisk som psykisk. För misshandel är vad mobbing är.

Jag fick ett privat meddelande från DaMum med mycket viktig information. Jag lägger in meddelandet i sin helhet så att ni ska kunna ta del av det.

--------------

Hej!

Läste din tråd om mobbning av en händelse, och tänkte dela med mig av lite tips och råd. Jag väljer att skriva direkt till dig, eftersom jag inte är aktiv på Studieteknik och inte har möjlighet att följa en eventuell fortsatt dialog.

Båda mina döttrar har blivit mobbade i skolan. Jag vände mig förgäves till skolledningen, men likt Gandhis apor varken såg, hörde eller sa de något!

Fick kontakt med en ideell förening som heter Föreningen Mot Mobbning - FMM. Där fick jag massor av hjälp! Ett otroligt kunnande och de kan alla lagar på sina fem fingrar.

Jag har lärt mig massor genom detta. För det första så är det helt fel att det mobbade barnet ska flytta! Det innebär att man skuldbelägger offret, och inte den/de som mobbar.

Mobbning är ett brott och kan polisanmälas. Det spelar ingen roll vad andra säger, att det "bara" är lite tuffa tag o s v. Det är ALLTID den mobbades upplevelse som är viktig!

Man ska heller inte konfrontera mobbare och offer, vilket många skolor tycks älska! Tänk om alla som anmäler brott skulle vara tvungna att konfronteras med gärningsmännen i samtal! Sådant ska den mobbades föräldrar helt och hållet vägra!

Skolan ska ha både en förebyggande och akut handlingsplan vid mobbning, detta enligt skollagen.

Alla försök från skolans sida till "förlikning" bör föräldrarna motsäga helt. Jag vet att skolor älskar att låta barnens föräldrar träffas och i s k samförstånd resonera. Det hjälper inte alls!

Mobbning är ett brott eftersom det är kränkande särbehandling! Det ska fokuseras på den/de som mobbar, inte på offret. Skolan har skyldighet att erbjuda även mobbaren undervisning, men det står ingenstans i skollagen att den måste ske på samma ställe som offret! Alltså kan den/de som mobbar mycket väl bli placerade någon annan stans en tid för att statuera exempel.

Om inget annat funkar, så bör man göra en skolverksanmälan. Det är jobbigt och det tar tid, men det kan vara värt det. Jag har gjort det och fått rätt. Visserligen till ett högt pris, men jag har "lyckats" få 2 rektorer avsatta i alla fall…

På Skolverkets hemsida kan du hitta både lagtexter och bra information.

Föreningen Mot Mobbningar har telefon 0515-76 00 90 och deras hemsida är http://www.algonet.se/~fmm1/

Lycka till och skriv gärna om du undrar över något! Jag finns annars på Kolhydrater i fokus.

M v h DaMum

---------------------

   Tom

Tack Tom för att du la in detta för allmänheten. Det var jättebra att kunna  läsa om att det finns hjälp .

Jag tycker det är konstigt att skolan väljer att blunda för mobbning. Om de kunde agera direkt och kraftfullt och flytta elever som mobbar istället för att den utsatte ska behöva flytta på sig. Jag tycker det är så fel!

Istället för att blunda för problemet borde det anordnas temadagar på skolan och man behöver aktivt arbeta med mobbningproblematiken och lyfta fram det i ljuset istället för att sopa det under mattan.

Tom. Nu behöver jag väl knappast skriva det jag tänkte, eftersom det skrevs i #21.

Det jag tänkte först när jag läste #0 var: "-Va!" sen kom ordet "polisanmälan" farandes igenom huvudet.

Föräldrarna vet väl om den här mobbningen? (Hmm…Jag vet…dum fråga).
Du har ju fått höra det från säker källa så. Skulle jag vara du… (hmm… nu är jag ju inte det)… så skulle jag uppmuntra föräldrarna att göra polisanmälan mot lärarna.

Jag kommer själv från en mobbningsfri skola. Det förekommer ingen mobbning alls där. Den är felfri och perfekt.
(Äh, läs så här istället föresten: Kommer själv från en skola som det förekommer mobbning i. Endel föräldrar funderar på att anmäla skolledningen för just detta. Min sambo fick höra av ledningen, att han inte ska komma ditdragandes med falsk andrahandsinformation och hålla käften - var ju bara det att det var sann förstahandsinformation, dessutom från flera olika personer. Hmmm… man börjar ju fundera sedan)

#21 Tack. Det var väldigt klokt och läsvärt!

#24, Jag känner inte föräldrarna. Så det är inte ett alternativ. Hade jag känt dem hade de redan gjort en anmälan.

Nu har jag fått höra att killen har bytt klass och att han plötsligt tycker att hans liv är värt att leva. Han har kompisar som ringer till honom och vill leka och han får vara med i skolan.

Men jag är fortfarande irriterad över att de styrande i skolan får komma undan. Det kommer att hända igen med en sådan ledning.

  Tom

#26 Det håller jag med om. Att det ansvariga borde sättas på plats.

Jag jobbar som lärare och jag blir helt vansinnig av mobbing. Det gör så ont och skadar oftast för hela livet. Som tur är jobbar jag på en skola där vi polisanmäler, erkänner att det finns mobbing då det händer och jobbar mycket med att göra något åt det tills det har löst sig.

Men det gör ont ont ont i hela mig att mobbing ska behöva finnas. Jag önskar att det fanns fler vuxna i skolan för det skulle hjälpa mycket. När jag ser mobbing och kränkande behandling säger jag till och markerar starkt att det inte är acceptabelt beteende. Men sen är det så att ungdomar (jag jobbar i åk 6-9) nästan bara lyssnar om de tycker att man först förtjänar det. Visst slutar många vid tillsägelse men om man ska få dem att även sluta upp när man inte ser dem så behövs det att man hittat fram till var och en av ungdomarna. Att man har tid att prata med dem och lyssna på dem ofta är vad som behövs för att bygga upp ett förtroende mellan sig själv som vuxen och var och en av ungdomarna. Då kan man hjälpa dem att bygga upp sunda värderingar gällande hur man behandlar och bemöter andra. Det är inte lätt att hinna detta och därför behövs mer vuxna i skolan. Det behövs också för att ungdomarna är olika och därför behövs de många olika vuxna om alla ska kunna hitta någon att ty sig till.

Vi är en relativt liten skola med ca 280 elever (0-9) och har därför fördelen att kunna ha en närmare kontakt med eleverna. Jag känner även de elever jag inte undervisar. Och detta är tur för vi har jämförelsevis väldigt många elever som är "struliga" av olika anledningar och andra skolor brukar skicka sina icke-så-enkelt-hanterbara-elever till oss när det inte fungerar längre. Man har i dag visst rätt att flytta på elver som t ex mobbar, men det svåra är att andra skolor inte har någon skyldighet att ta emot dessa och därför säger många nej. Vi gör inte det och därför har vi så många strulpellar som vi har, men det är kanske också därför vi ser det för vad det är och gör något åt det.

Vi tar t ex hjälp av vuxna som vill engagera sig ideelt och hjälpa till att minska mobbing i skolan. De kommer och umgås med eleverna på raster och har uppsikt över vad som händer i korridorerna. Kolla gärna upp med någon skola i er närhet om ni kan hjälpa till. Fler vuxna i skolan behövs. Och det är nog skönt och lättare för vissa elver att då hitta just den vuxne som de kan prata med. Då skulle kanske en del mobbing kunna undvikas och en annan del kunna synliggöras. Ungdomar gillar att prata med vuxna. De behöver det.

Det är verkligen tungt ibland, så som t ex då man sitter bredvid någon som vill berätta något och som sakta drar upp tröjärmen, virar av en bandageremsa och säger sorgset, tyst och uppgivet att här har jag skurit mig med rakblad för att jag inte är så snygg som man ska vara. Och det är inte sällan detta händer. Jag vill bara dö, hörs det tyst från dessa barn som inte klara samhällets tryck på dem. Jag vill i dessa situationer bara skrika åt alla att sluta upp med utseendefixeringen vi har i samhället. Den känns för många ungdomar som en mobbing. Hela tiden visas det "perfekta" oh hela tiden får de känna sig misslyckade. Detta kan vi vuxna också hjälpa till att stoppa. Detta är bara ett exempel på vad man kan göra för att minska mobbing oavsett om vi befinner oss i skolvälden eller ej.

Skolorna måste bli bättre på att se mobbning och göra något åt det. Jag har sett så mycket hemskt som kommit av motsatsen. Och även vuxna över lag kan göra en massa för de barn och ungdomar. Tänk till och våga göra något för de är barnen och ungdomarna värda och det vill och behöver de. Tänk på att det tar tid att hitta fram till var och en, men det är vad som behövs och det är, än hur det skär i en, underbart att få förtroendet att se den sönderskurna armen eftersom att då har man en chans att kunna hjälpa på det sätt just den ungen behöver och låta det barnet få en chans att andas i ro om så bara för en stund. Och alla fall är inte så svåra. Många vill bara få berätta något. Oj, så konstigt säger det sen, att det kan lätta så bara att att få berätta.

Det är svårt att sluta skriva om detta då det finns så mycket att skriva och är så viktigt, men nu vill jag till sist tacka Tom för att du tog upp detta. Det behövs engageman utifrån för att skolor ska bli tvugna att ta i tu med det de väljer att blunda för.

åsa

Skickar lite info om Dan Åke Olweus som gjort ett åtgärdsprogram mot mobbing. Hoppas det kan vara till någon hjälp.

Dan Åke Olweus, född 18 april 1931 i Kalmar, psykolog och professor i personlighetspsykologi vid universitetet i Bergen, Norge.

Olweus har tjänstgjort som rektor vid Ericastiftelsen i Stockholm, där han bedrev forskning om utagerande pojkar. Han avlade doktorsexamen i psykologi vid Umeå universitet 1969. Vid denna tidpunkt kom de första internationella diskussionerna om fenomenet mobbning, och Olweus insåg sambandet med sin egen forskning.Han tillträdde som professor i Bergen 1969, och året därpå startade han en av de första vetenskapliga undersökningarna om mobbning.

Förutom vetenskapliga rapporter har han skrivit flera populärvetenskapliga böcker. Dan Olweus Åtgärdsprogram mot mobbning används ofta i svenska skolor. Han har erhållit flera internationella priser för sin forskning.

Källa:Wikipedia

Glömde länkarna, här kommer dom.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=143&module_instance=12

http://www.cebuh.goteborg.se/Livlust/anti_mobbing.htm

http://www.buf.kristianstad.se/mobbing/mobbingprojekt_04.pdf

http://www.fhi.se/templates/fhischoolpage____8316.aspx

Det finns en plats på jorden

Där solen aldrig ler

Den platsen heter skolan

Dit vill jag aldrig mer.

jag blir så ledsen och arg av att läsa om pojken. Egentligen ska han inte byta skola, men.. det är svårt att flytta på lärare och kuratorer mm som verkar vara som ett sammansvetsat dum grupp idioter. Jag va med mobbad i skolan, jag orkar intee ns skriva ner allt om detta. Men jag kan säga hade jag varit med om detta som de föräldrar med pojken du berättar får vara med om med min pojk som är 9år, då hade jag flyttat barnet, detta för inte skada barnet mer, det tar tid med utredningar, möten mm. Jag hade krävt ett möte med de föräldrarna till de abrn som mobbade mitt barn, detta med rektorn, kuratorn mmm, kan säga jag har suttit på många sådanda möten då jag har en pojk med Adhd, då för lärare inte fattar något ibland. Jag anmälde till skolverket efter jag flyttat pojken min. Kna säga det inte gav så mkt då skolan ansåg de gjort sin sak, detta va ju inte sant. Men om fler anmälningar kommer in o händelser som upprepas på samma skola, då kommer skolverket reagera. Tyvärr så får man som föräldrer skydda sitt barn i första hand genom flytta barnet. Bup gav mig inget! Har däremot haft en underbar barnläkare som följt med på möten mm. Hopaps pojken får en bra start i nya skolan, det han behöver nu är lugn och ro för bygga upp sitt självförtroende för resten av sitt liv.

Stackars pojke varför ser inte vuxna vad som pågår eller vill dom helt enkelt inte se? Det finns säkert bättre skolar för han. Men helt skulle man ju vilja se att mobbarna flyttar.

Mobbing är olagligt och det är skolan och föräldarna som är ansvariga. Om det inte hjälpt att tala med skolansrektor osv så kan man anmäla både mobbarna och skolan!