Tänker du bo hemma permanent tills du är 24 år? Är det värt det? De flesta som studerar tar studielån och det är inget farligt, utan att bo själv och leva studentlivet är enligt mig även det en del av att växa upp och utvecklas.

Jag tror att du måste börja tänkta rationellt och fundera över hur du ser ditt liv… Lever du för dig själv eller någon annan? Vilka yrken kan du tänka dig att arbeta med i framtiden? Har du någon som helst yrkeserfarenhet idag? Har du skrivit högskoleprovet?

Har ingen plan sådär liksom, men det skulle vara skönt att ha den tryggheten.

Jag har absolut ingen aning. Har alltid trott att det skulle bli något inom vården men det går inte.

Jag är undersköterska och har arbetat en sommar på strokeavdelningen på sjukhuset och en sommar på ett demensboende. 

Nej jag har inte skrivit högskoleprovet men planerar att göra det i höst.

Ja, du bör definitivt skriva ett högskoleprov, helst flera gånger då dina betyg utestänger dig från flera utbildningar.

Du funderar inte på att testa någon form av behandling för att i framtiden kunna klara ett yrke inom vården? Hur känner du annars inför en polisutbildning eller liknande? Detta för att den utbildning du har inte skall anses bortkastad…

Vad har du för plan inför hösten? Skall du arbeta, plugga, läsa upp kompetensen?

Spyfobin är den absolut svåraste fobin att bota, många blir till och med sämre i fobin av behandling. Så det är uteslutet, fobin kommer jag få leva med.

Polis är ingenting som intresserar mig. Jag ser inte min undersköterskeutbildning som bortkastad, absolut inte. I alla yrken har man nytta av att kunna kommunicera med människor. 

Inför hösten har jag tänkt jobba på att må bättre då jag för tillfället mår extremt dåligt. Så jag har detta året på mig att fundera, eller ja inte hela året då vissa utbildningar kräver att jag läser in några kurser.

Men jag är så otroligt stressad över att jag inte vet vad jag vill och det får mig att i nuläget må sämre.

Som nämnt i första inlägget så är ekonom något jag tänkt på men är så osäker på om jag skulle trivas eller passa som det.

Som ekonom så måste du läsa in minst matte c. Sedan är frågan vad inom ekonomi du vill arbeta med, det är ett brett område med flera val inom utbildningen. Dock måste du genomföra högskoleprovet med okej resultat för att komma in på de civilekonomutbildningar med bra rykte.

Kommunicera är alltid bra, men dock vet jag inte hur mycket en undersköterskeutbildning bidrar till detta i jämförelse med andra erfarenheter, men det är endast min bild.

Jag har personligen svårt att se att någon skulle må bättre av att sysslolös gå hemma, utan ser detta som det mest nedbrytande och hämmande en person kan göra. Det är givetvis en individuell bedömning, men så länge människor går in för att aktivt känna efter så kommer människor alltid att hitta brister. Läs en kors på distans i alla fall och känn efter om det är inom ett ämne du kan tänka dig att studera! Det ser även långt bättre ut i ett CV, allt för många och långa glapp är sällan något som attraherar en arbetsgivare om man skall tänka långsiktigt. Går du hos någon vårdgivare eller försöka du "lyfta upp" dig själv?

Sedan anser jag definitivt inte att du skall låsa dig vid "din" stad, se till helheten, till utbildningen och framtiden. Att flytta och pröva på något nytt hör till livet och är det mest utvecklande du kan göra… Ibland måste man lämna tryggheten och tvinga sig själv att pröva på något nytt och kan många gånger inse att det var det bästa man kunde göra.

Jag menar inte att vara otrevlig nu men jag ska på en behandling och jag är inte bekväm med att diskutera mer ingående här. 

Det jag som sagt ville ha hjälp med står i första inlägget.

Dock så är allt runtomkring sådant som påverkar det. Är du som person till exempel stresskänslig så är ej redovisning ett bra yrkesval då det ofta är stressigt i slutet av månaden och även längre sammanhängande perioder om du väljer att inrikta dig mot revision. 

Vad i socionomyrket är det som ej lockar dig, och vad lockar dig inom ekonomyrket? Jurist, vad lockar där?