02 Grundskolan

(x) orkar inte med skolan

2018-01-13 18:40 #0 av: shia

i 6 an och början på 7 an var jag den som alltid räckte upp handen, svarade rätt på alla frågor, var klar med inkämningsuppgifter långt innan sista inlämningsdatum, fick A i allt och pluggade så jag kunde allt inför ett prov veckan innan. Var aldrig nervös eller hade ångest inför att lämna in något eller ett prov. 

men Jag började även ställa krav på mig själv utanför skolan, jag skulle bli smal, (på riktigt, "småbantat" sen 5 an) svälte mig själv, tränade mkt, och pluggade. 

Från början till slutet på 7 an. "går upp 6,00, kör magövningar samt 7 minuts osv tills kvart i 7 då jag "lägger mig i sängen och låtsas sova till 7 då jag väcks av mamma"gör iordning mig långsamt så de andra ätit innan mig, tar en macka, tar en tugga å släng resten. går/joggar till skolan (3-4 km) på lunchrasten, kör magövningar osv på toan, äter ingen lunch. går/joggar hem, vissa dagar äter jag lite middag, andra "far jag på stan med kompisar och äter" = promenad/träning i skog 2-3 tim (när det var varmt, när de va kallt å vinter skider någon tim å sedan buss till å från stan där jag går inomhus) kommer hem, pluggar 2 tim, "gick å la mig 22,00" fast jag tränade till halv elva. Vid två brukade jag vakna första gången å gjorde då en del magövningar tills jag vart trött å somna. Vakna igen vid 4, gjorde då ca 20-30 armhävningar innan jag gick å la mig igen. skar mig någon gång under natten också, ibland två ggr. 

trött å fryser 24/7 å kan inte koncentrera mig på skolan vilket fick mig att tycka att jag var världelös å pressade mig hårdare.  

där började jag få mer å mer ångest inför skolan osv. vissa dagar hetsåt jag för att sedan kompensera. Mina vänner, min klass, mina lärare alla började reagera. Såg ut som ett skelett, hade "typ fjun" på armar å ben osv, som jag rakade bort då de ej va fint. läst nu å vet att det är kroppens sätt att försvara sig mot kyla när man blablabla.

började gå till kuratorn, ljög ihop jag mådde bättre. sluta gå dit. Sommaren var jättebra i stallet, åt, mådde bra, men jag var livrädd för när skolan skulle börja. för jag visste allt skulle börja om igen-. 

iaf vart ht i åttan värst. allting började om, men steget värre plus alla visste allt så var tvungen ljuga väldigt mkt, kräkas upp mat oftare då jag var tvungen äta osv. svimmade gång på gång på idrottslektionerna. Men kom jämt på massa bra lögner. "gick till skolsyster" gick dit, å gick en promenad å tbx. gick aldrig in till henne. benen fyllda av skärsår. Men jag sa jag mådde bättre att de bara skulle veta hur mtk jag gått upp i vikt. Men ingen trodde mig. Alla (inkl killarna i klassen) började bli riktigt oroliga(dem oroar man ej upp så mkt, men de fråga mina kompisar vad som händer, frågade mig osv)

orkade inte kämpa inför prov, kunde inte koncentrera mig utan kolla in allt vi skulle kunna kvällen innan och fick typå B på proven, Mest B+ annars A´n. Sov typ på lektionerna och stirrade tomt ut enom fönstret, men jag låtsade må bättre " sista veckan"en vecka i oktober. "åt" och skratta å pratade. å de kände lättnad å trodde jag började må bättre. men de var planerat. må efter försökte jag ta mitt liv. men missslyckades å bup å polis å allt vart inkopplat. 

men, återigen ljög jag och fick Bup att tro jag mådde bra. så jag slapp gå dit ngt mer men mådde fortfarande dåligt. fast jag åt nu, lärare allt kontrollera i matsalen, matpersonalen skrev upp när jag ej kom till matsalen, mina vänner höll koll om jag slängde mat osv.

fast även om jag åt hade jag ingen ork i skolan. och pressade å ställde höga krav på mig själv på det. Sjukt glad inga lärare ställde krav på mig, de hade jag ej klarat.

jullovet va underbart, i stallet. 

men nu när 2 dagar av skolan gått är jag på botten igen. vi har två inlämningsuppgifter och har redan nu massor med ångest och vill ge upp. Jag klarar det inte. vill bara ha tillbaka kämparglöden jag hade i 6 an, var det tufft så tänkte jag att om en vecka, en månad blir det bättre. så om jag bara står ut blir det bättre. men det tänket har jag ej längre. 

men jag vill prestera bra i skolan, få bra betyg. Hur ska jag lära mig orka å kämpa igen?

Anmäl
2018-01-13 18:49 #1 av: vallhund

Du får nog fler svar om du postar inlägget på

https://tonaringar.ifokus.se/
https://psykologi.ifokus.se/
https://angestsjukdomar.ifokus.se/
https://atstorningar.ifokus.se/ 

Har du kontakt med BUP eller Ungdomsmottagning?

mvh

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2018-01-13 23:18 #2 av: shia

Tack, ska göra det!
Nope, inte längre. For ju dit efter suicid försöket där jag inte riktigt talade sanning men for dit en gång efter det å då berätta jag allt osv. Att jag skar mig, har för höga krav i skolan, svälte mig, kräktes, ångrade nästan jag inte lyckades å ta livet av mig. Men det enda hon på BUP sa att det var vanliga tankar hos en tonåring tjej, att de bara tog emot och hjälpte dem som mådde dåligt och att jag mådde till största del bra och att jag om jag ville kunde gå till skolkuratorn någon gång om det skulle behövas.
Jag grät när jag sa att jag inte alls mår bättre, vill ha hjälp. Men de lyssnade inte. Verka typ som om man måste vara dödligt smal och helt förneka att man är sjuk för att få hjälp av dem... Finns ingen annan direkt verksamhet där jag bor. Vårdcentralen har ngn psykolog men mamma/pappa ringde dit(ja, först skickade skolkuratorn remiss halvår tidigare som aldrig kom fram) å fick ngn tid två må senare som sedan vart avbokat å framflyttat pga sjukdom någon må å så massa trams så där tappa vi förtroendet för dem.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.