Annons:
Etikett04-eftergymnasiala-utbildningar
Läst 3743 ggr
H-lena
9/25/17, 9:55 AM

Tappat studiemotivationen

Hej,

Jag har egentligen sedan min utbildning började i höstas, känt att min motivation är i princip obefintlig. Nu i augusti började jag på min master i fysik på en högskola jag inte tidigare läste vid eftersom jag läste min kandidat i fysik på ett annat universitet. I alla fall, när jag började plugga för tre år sedan (egentligen fem år sedan då jag läste naturvetenskapligt basår) hade jag alltid studiemotivation, fast kanske inte alltid på ett hälsosamt sätt. Jag mådde ofta dåligt av all stress och press som dessa ämnen lade på mig, det är riktigt tunga och svåra ämnen. Jag valde dock att fortsätta för någonstans tyckte jag ändå att det var intressant. Första året på kandidatprogrammet läste jag bar 50% vilket gjorde att jag hade mycket lättare att hänga med än mina medstudenter som läste helfart. Jag klarade varenda tenta på första försöket det året. Sen efter det har det väl sakta men säkert gått nedåt, iaf med pluggpressen, och mitt psykiska mående. Det har varit otroligt jobbigt i perioder. Ett jullov mådde jag konstant illa av stress för den stundande tentan i flervariabelanalys. Som tur var klarade jag den, och jag mådde sedan bättre. Jag tror att jag behöver ett visst mått stress för att pressa mig själv och verkligen jobba. Samtidigt är den en väldigt fin linje mellan bra stress och dålig stress. För det mesta har det varit dålig stress som fått mig att må dåligt. 

Sista året på kandidaten kände jag att det enda som pushade mig framåt var oviljan att misslyckas. Jag ville bli klar med min kandidat vilket jag också blev. Men egentligen ingen av kurserna kändes rolig eller intressant. De flesta var bara svåra. På den här nivån vänjer man sig vid att inte fatta allting. Men ju mindre man fattar desto tråkigare blir det. I början hade jag även två vänner som jag tyckte mycket om som också läste min utbildning, det hjälpte ju att kunna prata med dom plugga med dom och stötta varandra. Den ena tjejen hoppade av, den andra var tvungen att gå om och har fortfarande släpande kurser från år ett när vi egentligen är inne på år 4. I min nya utbildning har jag inga vänner, jag har inte lärt känna någon och de som går här har jag ingen direkt vilja att börja prata med heller. På masterutbildningar är det ju iaf inom det här ämnet väldigt få i varje inriktning. Därför har jag i princip gett upp att få vänner i mitt program. Det hade dock varit så himla skönt att ha någon att prata med som man kunde dela bördan med. Kurserna jag läser nu är dessutom inget vidare. Den ena är en ganska grundläggande kurs, inte så svår utan rätt lagom nivå. Problemet är bara att lärarna är nya och kursen har lagts om sedan tidigare år vilket gör att det är en klyfta mellan vad de undervisar och de gamla räkneuppgifterna man ska lösa (varför kan dom inte bara göra nya som matchar deras föreläsningar?). Dessutom har jag väldigt svårt att se vad den ena av lärarna skriver. Detta har jag dock sagt till om. Jag kunde för mitt liv inte tyda hans handstil i en av föreläsningsanteckningarna, mejlade om det, men ändå var han inte villig att lägga upp dom igen, vilket gjorde mig riktigt förbannad.

 Den andra kursen är långt över min nivå, förkunskapskraven jag såg då jag sökte var felaktiga, och jag saknar i princip fem kurser i förkunskaper för att läsa den här kursen. Läraren och programansvarig har erkänt att det är fel och att det ska "hanteras internt" men det hjälper ju inte mig att klara kursen. Läraren för kursen har erbjudit mig hjälp vilket är snällt såklart. Han har hjälpt mig en gång, det gick sådär. Jag tycker han är obehagligt på något sätt och vill inte vara med honom ensam och inte mer än nödvändigt. Trots att det är såhär försöker jag ju att hänga med. Men i och med att det är så mycket som är knasigt så gör det ju inte saken lättare. Jag har börjat skippa föreläsningar för att jag helt enkelt inte orkar eller har lust att åka in. Jag tänker äsch jag kan plugga själv. Men jag har så svårt att hitta fokus när det är så svårt. Även kursen som är enklare har jag svårt att fokusera på. Jag tycker inte det är roligt men jag försöker hänga mig kvar. Jag ska ha min masters degree men det är så sjukt tungt. Vore det inte för min pojkvän vet jag inte hur jag hade stått ut. Samtidigt är det lite av ett tvåeggat svärd, eftersom han är en stor distraktion. Tidigare var jag singel, hade inte mycket av ett socialt liv, så jag använde all min lediga tid till plugg i princip. Det var det viktigaste för mig. Nu är han det viktigaste och jag vill spendera all hans lediga tid med honom, han jobbar heltid så på helger och kvällar. Dessutom flyttade vi ihop i maj, första gången jag bor utan min familj vilket gör att det är mycket att tänka på med hemmet, disk, tvätt osv. sånt jag inte behövde oroa mig för tidigare. 

Jag vet inte hur jag ska orka med mitt plugg, jag önskar någon kunde hjälpa mig men det känns inte som att det finns. Jag är liksom bara trött. Många gånger har jag funderat på att hoppa av, men jag har aldrig vetat vad jag skulle göra av mitt liv då. Jag vill inte heller ta en paus, vet inte vad jag skulle göra då. Det är inte lätt att hitta jobb. 

Jag gillar att måla, är väldigt konstnärlig av mig, men jag har alltid vetat att mitt intresse inte är tillräckligt stort för att orka ta mig fram som konstnär. Jag tycker även om historia. Och natur och ridning. Rida gör jag inte längre dock. Anledningen till att jag valde den vägen jag gjorde var mitt intresse för naturvetenskap. Jag var väldigt intresserad av astronomi och ville därför läsa fysik och astronomi på universitetet. Mitt astrointresse avtog dock vilket gjorde att jag valde fysik enbart. Jag är en nyfiken person i grunden, jag vill veta hur saker hänger ihop och lära mig. Jag gillar att tänka, har alltid varit duktig i skolan. 

Kan tillägga att jag varit nära att gå in i väggen ett flertal ggr, men då p.g.a. stress och press, detta är dock inte fallet i nuläget. Jag har funderat på att söka hjälp hos studenthälsan men vet inte om detta är tillräckligt stort för att söka hjälp för, samt om det ens skulle göra någon skillnad i mitt fall. Har ni några tips eller råd är jag evigt tacksam om ni ville berätta för mig. Ursäkta om min text inte är så himla bra skriven, jag är mer van vid ekvationer än att skriva bra text nuförtiden.


Annons:
_Fisken
9/25/17, 10:02 AM
#1

Det låter som du har lite utmattningsdepp?  
Har du provat alla trix som finns?  När jag gick högskola så var det mycket tungt, mycket pga dödsfall.  Jag återhämtade mig genom att proppa i mig Kinesisk Rot, vitaminer och promenader.  Sömnen är viktig.

Enkla råd men för mig funkade det.

H-lena
9/25/17, 10:05 AM
#2

#1 Tack för ditt svar! 

Ja det är säkert utmattningsdepression eller nått sånt. aldrig hört talas om det dock. Vitaminer äter jag en hel del, sömn försöker jag få så mycket som möjligt men är inte jättebra på att sova så det är sällan jag sover en hel natt. Promenader tycker jag om, men går nog inte tillräckligt många. Får försöka komma ut lite mer.


_Fisken
9/25/17, 10:09 AM
#3

Prova Kinesisk Rot.  Käkade det inför plugg före tentor.  Får extra energi…du kan dock inte äta roten hela tiden. Effekten avtar efter 3v ätande.
Ta nytt beslut om en månad…typ.

H-lena
9/26/17, 9:28 AM
#4

Tack för tipset!


Upp till toppen
Annons: