Annons:
Etikett08-studieteknik-handikapp
Läst 9759 ggr
Niklas
2006-04-17 22:12

Bok: The gift of dyslexia

Dyslektiker har inte problem med att läsa alla ord. Det är främst ord som inte går att visualisera som ställer till problem. Att, eller, men, den och så vidare.

The gift of dyslexiaNär de läser en mening bygger dyslektiker ihop meningarna visuellt, men när de kommer till ett ord som antingen är okänt eller svårt att visualisera, skapar det förvirring och ordet ersätts av något odefinierbart i den "bild" som byggs av meningen.

Författaren, Ronald D. Davis, är själv dyslektiker och hade stora problem med läsning som barn.

I boken beskrivs hur en dyslektiker läser på ungefär följande sätt:

Den bruna hästen hoppade över stenmuren och sprang genom beteshagen.

Meningen inleds med ordet "den" som är svårt att visualisera. Det blir en tom platshållare i den bild läsaren bygger upp och det desorienterar honom. Han ökar koncentrationen, säger ordet "den" och fortsätter. "Bruna" är en färg som går att visualisera och blir ett brunt fält i bilden. "Hästen" är också lätt att visualisera och den blir nu brun i bilden. "Hoppar" går att visualisera och gör att hästen på bilden står med bakbenen på marken och frambenen i luften. Ordet "över" gör att även hästens bakben befinner sig i luften. "Stenmuren" blir en mur av sten och hästen befinner sig i luften ovanför den. "Och" är svårt att visualisera och blir en ny platshållare samtidigt som det ökar desorienteringen för läsaren så att gränsen för förvirring nås. Eftersom han är förvirrad är det troligt att han glömmer att säga ordet "och" eller kanske att han byter ut det mot "en" eller något annat ord. För att komma vidare försöker han koncentrera sig ännu mer och då ställer dyslexin till ännu mer skada. Ordet "sprang" får ingen koppling till bilden av hästen utan han ser sig själv springa i en helt fristående bild. I förvirringen kanske han säger "springer" i stället för "sprang". "Genom" kanske blir ersatt av ett annat liknande visualiserbart ord som inte går att koppla till någon av bilderna.

Så fortsätter det och läsaren blir snabbt desorienterad och förvirrad. Om man läser på det sättet blir det lätt väldigt rörigt och läsning blir ett stort handikapp.

Dyslektiker tänker huvudsakligen visuellt till skillnad från de flesta andra som tänker verbalt. Det betyder att de egentligen tänker mycket snabbt, men att det kan verka som om de tänker långsamt därför att skrivet språk inte passar in i deras sätt att tänka. När vi "ickedyslektiker" läser tolkar vi informationen på det för oss enda sättet, vilket vanligtvis går hyggligt snabbt (tycker vi). En dyslektikers hjärna provar på samma tid en stor mängd möjliga kombinationer, vilket gör att de kan verka långsamma. I praktiken är det alltså tvärt om. Ett ord som "cat" (katt) kan enligt Ronald Davis läsas på 42 olika sätt om man flyttar runt bokstäverna i alla tvådimensionella kombinationer. En dyslektiker hinner prova dem på lite drygt den tid vi andra hinner läsa ordet "rätt".

Med visuellt tänkande kan de behandla mycket mer information än vad som är möjlig genom verbalt tänkande. Enligt Ronald Davis tänker dyslektiker åtskilliga gånger snabbare än de flesta andra. Deras problem är att skriven text är tvådimensionell och bara kan tolkas på ett eller ett fåtal riktiga sätt. En tredimensionell sak, exempelvis en stol, kan ses från många olika vinklar och tolkas på ett stort antal sätt. Dyslektiker är ofta konstnärligt och kreativt lagda och har en fallenhet för att se saker i flera dimensioner. Sådant som vi andra kan behöva en lång stund för att se, ser de på en bråkdel av en sekund.

The gift of dyslexia är en spännande bok. Det är svårt att återge mycket av vad som står i boken för det kräver ganska omfattande bakgrundsinformation om det ska bli begripligt. En del saker låter nästan otroliga lästa för sig, men satta i sitt sammanhang fungerar det faktiskt. Eftersom jag antagligen inte är dyslektiker är det svårt att säga om idéerna fungerar i praktiken. Vore jag dyslektiker eller lärare skulle jag nog ge dem en chans. Metoden i boken går ut på att låta dyslektikern själv arbeta sig fram till lösningen på problemet och att ta tillvara deras kreativitet i processen.

Ronald Davis kopplar även samman dyslexi med hyperaktivitet och ADD (attention deficit disorder) och förklarar hur han ser även dessa som ett sätt för (framför allt) barn med dyslexi att hantera de problem visuellt tänkande kan ställa dem inför. Han liknar dyslexi vid sjösjuka på grund av en rörlig omgivning. Att röra sig är ett sätt att parera för omgivningens rörelser så att "sjösjukan" går över. Även detta låter säkert lite konstigt men i boken blir det logiskt. Min reflektion, att flera kända dyslektiker även har/hade ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), som är släkt med ADD, får ett ännu starkare samband. Ronald Davis skriver att han som barn var autistisk.

Jag tycker att det är intressant att läsa om hur människor som inte är som jag fungerar. Att det finns en logik i det även om jag inte kan se den själv. Dyslexi har för mig varit ett handikapp som gör det svårt för innehavaren att läsa, skriva och, ibland, räkna. Nu ser jag det inte bara så längre. Det är mycket mer intressant. En gåva (som bokens titel säger) som också kan ställa till problem om den inte hanteras på rätt sätt.

Relaterade länkar

Av: niklas

  • Personlig sida
  • Kontakta

Datum för publicering

  • 2006-04-17

Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Tom
2006-04-18 02:52
#1

Intressant! Jag hade knappt någon kunskap om dyslexi innan! Det är svårt att föreställa sig hur det är.

  Tom

Erik
2006-04-18 13:11
#2

Lite lustigt. Jag gjorde för något år sedan ett försök att lära mig just att tänka visuellt istället för verbalt när jag läste. Fick av någon anledning för mig att det skulle vara mycket lättare. :)

Tom
2006-04-18 14:02
#3

Hur gick det?

Jag kan tänka mig att det är väldigt svårt om man inte är född med det.

  Tom

Erik
2006-04-18 14:21
#4

Ja, det är lite som att försöka att enbart tänka med bilder. Det kan gå ganska bra korta perioder, men det var oerhört svårt att inte falla tillbaka i gamla vanor.

När det fungerade hände det ofta att tankarna snabbt drog iväg på något långsökt associationsspår…

Niklas
2006-04-18 18:05
#5

Det är första gången jag hör att någon försöker byta sätt att tänka. Jag har inte ens trott att det är möjligt. Jag ser bilder när jag tänker. Jag vet inte hur jag skulle kunna byta ut det mot ljud eller känslor till exempel.

Varje sätt att tänka har nog sina stark- och svagheter. 

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Erik
2006-04-19 03:30
#6

Mycket sant. Därför vore det oerhört praktiskt att behärska i alla fall ett par lägen, så man kan välja efter omständigheter. :)

Trots alla svårigheter så kan jag t.ex. säga att det faktiskt går betydligt snabbare att tänka i bilder än med ord. Men det är också, för mig, något mindre kontrollerat, och något mindre medvetet. Beroende lite på omständigheter så anpassar man ju givetvis sina tankemönster, så till viss mån gör man det ju redan, men att t.ex. "se handlingen" då man läser en bok tror jag är snabbare än att försöka uppleva den verbalt. Det var också den effekt jag kunde känna att jag fick ut av Photoreading när jag experimenterade med det. Efter att ha testat läsa en relativt lätt och kort bok på runt en kvart så visste jag ingenting om språket i den, men jag hade "minnesbilder" från boken. Eller från någon annanstans, men som triggades av boken. =P Mycket märklig upplevelse.

Annons:
Niklas
2006-04-19 10:18
#7

Hur gör du för att träna att tänka på ett annat sätt? Jag vet inte hur jag skulle göra för att välja. Bilderna finns ju där oavsett vad jag gör.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Erik
2006-04-19 17:07
#8

Det jag normalt är medveten om när jag tänker är verbalt, så jag har i första hand tränat visualisering och att "tysta" min vanliga inre dialog. Lekte ett tag också med att visualisera abstrakta begrepp, och se vilka former jag bäst tyckte representerade dem. Jag testade också att lösa enkla uppgifter utan att formulera tankar som jag normalt gör, igen genom att koncentrera mig på visualisering och försöka koppla bort verbaliseringen (har försökt detta på flera sätt också, men bland annat genom att t.ex. uppehålla den inre dialogen med att formulera t.ex. andningsprocessen).

Det motsatta antar jag är att mer koncentrera sig på den verbala/auditoriella aspekten, och att formulera tankar medvetet. 

Kan väl påpeka att jag inte varit alls så ihärdig i dessa försök att jag egentligen kan säga att jag har uppnått någonting. Men jag får god lust att ta upp det hela och se om det kan leda någonstans. :)

Niklas
2006-04-19 20:56
#9

Fascinerande! Jag har ingen aning om hur jag skulle göra om jag fick för mig att träna verbalt tänkande i stället för visuellt.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Tom
2006-04-20 00:34
#10

Nej inte jag heller men det är verkligen en tänkvärd tanke!

 Tom

virvelvind
2007-01-04 22:19
#11

Jag känner igen mig som dyslektiker. Skrattande

Niklas
2007-01-05 16:25
#12

#11: Då har du nog bra förutsättningar att hjälpa andra med dyslexi.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Upp till toppen
Annons: