Jag har precis hoppat på en distansutbildning och jag är supernöjd! Vi har under ett år 7 obligatoriska träffar men vi läser också i halvfart 50%. Vi skriver uppgifter som vi lämnar in via mail :) Tror dock det ser lite olika ut på olika ställen.

Har pluggat både komvux och högskola på distans, för jag hoppade av gymnasiet på sista året.

På komvux kom alla mina mvg:n kan jag säga :) Del så blir man behnadlad som en vuxen tänkande individ, vilket jag inte tyckte jag blev på gymnasiet, noll mental motivation fick man där.

På högskolan ställs det väl lite högre krav, men de högsta kraven måste man nog ändå sätta själv. Självdisciplin är både A och O.

Stäng ute alla störande moment, av med mobilen, gör en veckoplanering vad som SKA vara klart denna vecka osv så går det betydligt enklare. Är väldigt lätt att tänka "men det där hinner jag med sen" och sedan göra något roligare, men jag kan lova att det där "sen" blir allt annat än roligt i slutändan för man hinner inte med.

Jag pluggade en del kurser på högskolan och universitet på distans och kurserna skiljer sig rätt mycket åt . En del kurser var det bara skriftliga uppgifter på som man skulle skicka in och på andra kurser var det obligatoriska seminarium online, gruppträffar online, helt enkelt en massa tider att passa.

Ska man lyckas när det gäller att plugga på distans så måste man kunna planera och ha bestämda tider när man ska plugga

Distans passade mig mycket bättre än vanliga skola, även om jag nu på senare tid tror att jag missat att vara med kompisar osv, så var jag också för skoltrött och hade för mycket problem. Med distans kunde jag ta ett ämne i taget och göra det i min takt (snabbt för min del!). Om jag gått i vanliga skola skulle jag nog inte alls fått så bra betyg som jag har nu, eller ens orkat få några betyg överhuvudtaget…